Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sverige allt längre från att vara ett självförsörjande land

Våra politiker bejakar en fortsatt urbaniseringstrend, vi gör oss allt mer beroende av Europa.

Detta tär på våra skattemedel, vi betalar 4 000 kr kvadratmetern för lokaler i storstäder när vi kan få samma yta för mindre än en fjärdedel ute i landet. Landsbygden kommer på skam med en allt mindre och sämre service till förmån för staden. Bankerna lånar i mindre grad ut pengar till den som vill köpa en fastighet på landet. Ingen vill bo på landet svarar ”urbanen”. Fel, många vill, men får allt svårare att bo där på grund av fördyrade levnadsvillkor.

Landsbygdsministern säger sig vurma för svensk mat. Samtidigt står hundratusentals hektar åkermark obrukad och allt fler jordbruk bommar igen. Halveringstiden för våra svenska bönder är tio år. Sveriges nationella självförsörjningsgrad minskar stadigt och i dag importerar vi 45–50 procent av vår livsmedelskonsumtion, enligt siffror från Lantbrukarnas riksförbund, LRF. Så vem ska producera maten till det nya matlandet?

Efter kalla krigets slut och vårt inträde i EU har beredskapen avvecklats successivt och sedan 2002 har det inte funnits någon myndighet med övergripande ansvar. Livsmedels-verket tog över en del 2010, men bara vid kortare kriser och i ledet efter produktionen. De har ett smalt uppdrag och tittar framför allt på logistiska problem. Butikernas lagerhållning minskar och har flyttat ut på vägarna, Icas centrallager försörjer en tredjedel av landets Icabutiker. Hyllorna bedöms vara helt tömda efter tio dagar, färskvarorna betydligt snabbare. Vad gör du då när bondens ko gått till slakt?

Vid en kris får friska människor räkna med att klara sig själva. Finansministern dödförklarar svenskt jordbruk och medvetandegraden kan liknas vid ett medvetslöst tillstånd.

Allt handlar enligt politikerna att konkurrera med Europa. Det är inte sant. Vi kan aldrig konkurrera med de sydliga länderna i Europa, vi har inte samma förutsättningar här i Norden, det vet vi alla. Vi har högre krav på vår djurhållning och högre skatter, ändå säljer våra bönder kött för samma pris som flera europeiska bönder.

Förädlingsindustrin, grossister och butiker tar mellanskillnaden tillsammans med skatter, samtidigt manipuleras varorna för att lura oss konsumenter. Vad är det för skillnad på Ica och Coop jämfört med hästhandlarn förr som gav ”öket” lite arsenik innan försäljning – så betedde sig den trötta utslitna hästen sig som en riktig krafthäst – ingen. Samtidigt läggs mer skuld och krav på Svenska bönder, ett påfund som för att vara Krav-bonde innebär exempelvis nu att kor som står uppbundna på vintern ska gå ut två gånger/vecka. Detta för att tvinga fram lösdjursdrift som i sin tur innebär investering för en liten bonde på 10–15 miljoner.

Det finns ingen nationell plan för hur Sveriges livsmedelsförsörjning ska tryggas och man förlitar sig i stor utsträckning på samhället. Vi lägger ner jordbruksmarker. Det är absurt att vi inte har en bättre överblick över de risker som finns vad gäller en tryggad livsmedelsförsörjning. Absurd är även den politik som förs, liksom den trend svensken har att köpa ”billigt” i stället för att ställa krav på närproducerat.

Sverige går mot ett Europa-beroende land med ett fåtal storregioner, medan resten av landet är råvarukoloni. Vi måste ställa krav som konsumenter på att vi i Sverige kan klara vår självförsörjningsgrad både ur miljöperspektiv och solidariskt perspektiv. Om inte vi kan försörja vår egen befolkning, vem kan då lova att alltid förse Sverige med tillräckligt med mat?

Pia-Maria Johansson

Landsbygdspartiet

oberoende Nora

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel