Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tack för årets fotbollsfest!

Efter en hetsig vecka där debattens fokus legat på allt annat än fotboll påminde ÖSK-truppen oss alla om vad allt egentligen handlar om –själva spelet.
Och på köpet fick vi en hejdundrande fest.
Tack för den lördagsunderhållningen!

I bland behöver man inte göra det svårare än så. Det är bara att medge att det man just upplevt var en sällsamt trivsam upplevelse.

Det känns extra skönt att få skriva det efter en tid då rubrikerna mest handlat om huliganbråk, verbala attacker på både supportrar och poliser och utredningar som väckt mer ilska än klarhet.

Allt det där tillhör också fotbollen. Och det är viktiga frågor som måste kunna debatteras öppet.

Men det är inte själva kärnan i den.

Fotbollen är först som sist ett spel mellan två lag med elva spelare på var sin planhalva. I sina bästa stunder också ett njutbart sådant.

Precis så vackert som det ÖSK bjöd upp till inför jublande hemmasupportrar på Behrn arena. En allsvensk toppmatch i ordets rätta bemärkelse. I alla fall från hemmalagets sida.

70–30 är statistiken som säger allt. Det var bollinnehavet i första halvlek.

70–30!

Det är siffror jag tidigare bara sett när Barcelona stått på ena planhalvan.

Nu var det beviset på hur totalt förnedrat serieledaren HIF blev av tabelltrean ÖSK. Jag såg inte namnkunniga spelare som Marcus Lantz eller Erik Edman hos gästerna.

Jag såg bara hur ÖSK kom i anfallsvåg efter anfallsvåg. Och hur Nordin Gerzic från sin mittfältsposition bara ökade sitt marknadsvärde inför scoutögon från Basel, Ajax, PSV Eindhoven och Lille. Hans bollkontroll och speluppfattning skar hål i ett tidigare bergfast HIF-försvar.

Jag såg också hur ÖSK-spelarna lydde sin tränare och avlossade välriktade skott på skott från distans.

Jag och alla på läktarna såg också hur ÖSK bestals på minst ett regelrätt mål, kanske två, bara i första halvlek. En motgång som hade kunnat ge HIF en gratis chans att komma in i matchen igen men som inte tycktes beröra ÖSK-spelarna det minsta denna kväll. Det var också imponerande.

Traditionens makt är stor i fotbollen. Alla visste på förhand hur svårt HIF haft det i Örebro, utan seger de senaste tio åren. Men aldrig har skåningarna fått finna sig i att vara sådana statister.

HIF-tränaren tog det ovanliga beslutet att i paus bänka båda sina favoritspelare Christoffer Andersson och Mattias Lindström för att täta till läckaget centralt. Det blev nämnvärt bättre. Några hörnor, en farlig djupledsboll till Gerndt och en frispark av Lantz – fler farligheter skapades inte.

ÖSK spelade närmast totalfotboll långa stunder och förutom löpvillige Bedoya och stabila Wikström vill jag plussa extra för Roni Porokara. Den finske landslagsmannen har haft det motigt på sin kant men visade nu fart, fantasi och beslutsamhet i sitt agerande.

ÖSK-tränaren Sixten Boström var så klart munter efteråt men stelnade lite när en journalist undrade varför ÖSK inte kunde spela så här bra oftare.

”Jag tycker faktiskt vi spelat många bra matcher tidigare. Vi har ändå vunnit tolv matcher i år”, svarade han kort.

Jo, med tränarögon finns det säkert många andra höjdpunkter att lyfta fram.

Men ingen så bra som den här 3–0-kvällen mot HIF där också fyra bollar till ramlade in bakom Pär Hansson.

Ni läste kanske TT-texten i lördagens NA där elitfotbollsklubbarnas ordförande analyserat allsvenskans kräftgång och kommit fram till att alla ansvariga ”måste börja se fotbollen ur ett åskådarperspektiv”.

Just nu kan jag inte tänka mig ett bättre exempel än det 7 662 åskådare och alla tv-tittare runt Sverige fick uppleva.

Allra sist: Kubanernas mäktiga tifoflagga under inmarschen var riktigt fyndig. En variant på Gun´s N Roses kända hit Paradise city. Under Örebros stadsvapen stod texten ”Welcome to the Paradise city where the grass is plastic and the girls fantastic”.

En snygg passning till HIF:s mångåriga hat till konstgräset.