Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tidigare studenter sågar utredning om campus i Grythyttan: ”Man kunde nästan tro att tidpunkten var en del av strategin”... 

Den 16 juni offentliggjordes den utredning av Restaurang- och hotellhögskolan (RHS) man tidigare i år initierade vid Örebro universitet. Oturligt nog höll inte riktigt tidsplanen. Man missade sitt planerade datum för färdigställande och presenterade rapporten strax efter examen, när studenterna lämnat byn och kollegiet börjat tänka på refrängen. Därmed missade man också riksdagens interpellationsdebatt med några dagar. När man skulle diskutera campusets framtid fanns inget färdigt underlag –  hoppsan, vilken osis.

På eftermiddagen den 16 juni blev rapporten tillgänglig på Universitetets hemsida och klockan 10 efterföljande morgon fanns möjlighet för studenter att ställa frågor på den, med underlag, 159 sidor långa rapporten direkt till utredaren. Vore man konspiratoriskt lagd skulle man nästan kunna tro att alltsammans var en del av strategin, att rapporten skulle släppas så att möjligheterna att bemöta den var de sämsta tänkbara för alla som eventuellt kunde vara intresserade.

Något som för oss alumner sticker ut lite extra med rapporten är den bild som målas upp av den studiesociala miljön. Här är tonen direkt nedlåtande. Utredaren Erik Amnå skriver att ”aldrig så omfattande marknadsföringsinsatser kan skymma de sociala, kulturella och akademiska begränsningar som enbart en begränsad del av de presumtiva studenterna är villiga att acceptera. Å andra sidan kan det heller inte uteslutas att särskilt studieovana kan stortrivas i en liten, överblickbar och igenkännande miljö”.

Det han säger, i klarspråk, är att man inte kan sminka en gris men Sverige är å andra sidan fullt av lantisar som inte vet bättre

Det han säger, i klarspråk, är att man inte kan sminka en gris men Sverige är å andra sidan fullt av lantisar som inte vet bättre. Enligt Amnå finns en korrelation mellan att vara särskilt studieovan och att bo på landet. Bor man på landet är det alltså, enligt det resonemanget, inte sannolikt att man söker sig till högre utbildning men om man gör det är det skönt om det är litet och inte för intellektuellt utmanande så man känner sig hemma.

Varför skulle en liten ort annars vara igenkännande för den särskilt studieovana? Han får uppbackning av rektor som i NA den 25 juni insinuerar att man måste ha någon slags småstadsmentalitet för att trivas i Grythyttan. Det är direkt oförskämt och för tankarna till en känd politikers bevingade ord: ”Stockholmare är smartare än lantisar”. Vid Universitetet, säger han, ska sinnena stimuleras.

Här känner vi oss skyldiga att diskret påminna rektor om att RHS, oss veterligt, är den enda institution vid Örebro universitet där utbildning och forskning inom sensorik, vetenskapen om sinnesupplevelser, bedrivs. Dulce est sapere.

Den studiesociala miljön i Grythyttan målas upp som så kulturellt, socialt och intellektuellt depraverad att det gränsar till outhärdligt och framställs som ytterligare en anledning till att RHS borde flytta till Örebro. Det är en bild som saknar reell förankring i underlaget vilket i stället indikerar att majoriteten trivs och detta alldeles utan att nödvändigtvis vara särskilt studieovana eller ens födda på landet.

Det är möjligt att RHS inte haft lika många öppna föreläsningar som vid campus Örebro, men vi har haft något annat: närheten till storslagen natur, till varandra och en studiemiljö som låter oss odla våra intressen och bygga nätverk. Vi upplever att man i stället för att se fördelarna med detta, förminskar det och framställer det som begränsningar, som vår oförmåga att tänka bortom femtioskyltarna och som någonting som hämmar och begränsar i stället för att låta fördjupa och renodla.

Till saken hör att Grythyttan är en destination, en plats som lockar turism. Att förlägga utbildningar mot besöksnäringen på en sådan plats innebär att man som student under tre års tid naturligt exponeras för den bransch man så småningom ska bli yrkesverksam inom. Örebro lockar givetvis också turister i och med att det är större, men i Grythyttan är det komprimerat och man möter turismen på närmare håll, vilket innebär ett naturligt värdskap.

Denna aspekt är helt unik för Grythyttan och skulle fullständigt gå förlorad med en flytt av campus. I det avseendet vore en flytt av campus Grythyttan till Örebro att flytta RHS ett steg bort från branschen, inte närmare.

Vad är det som anses fattas oss? Är det närheten till generiska kafékedjor och det estetiska värdet i ett betongcampus?

Enligt Amnå saknar studenter i Grythyttan också föreningsliv. Vår egen erfarenhet, som före detta studenter, är att det var gott om föreningsliv i form av diverse korplag, en brädspelklubb, kyrkans studentgrupp, körer, flera olika vinsällskap, pubaktiviteter, buggkurs, en bokklubb, matstuga, promenadklubbar och två sällskap.

Där utöver anordnades sittningar, biovisning, teater, matlagningskvällar, mingel, gående middagar och allt annat som studenter oavsett lärosäte alltid gjort. Till och med ett och annat besök vid stjärnkrogar, ingen av dessa belägen i Örebro eftersom Örebro inte har någon stjärnkrog.

Betalar man en avsevärt lägre hyra än studenterna i större städer är det möjligt att lägga studiemedlet på sådana, mer stimulerande, aktiviteter och sinnesupplevelser.

Vad är det som anses fattas oss? Är det närheten till generiska kafékedjor och det estetiska värdet i ett betongcampus? Vad som är kulturellt och intellektuellt stimulerande beror på vad man har för utgångspunkt. Vad gäller bilden av campus och studiemiljön verkar rektors och utredarens bild vara lika begränsad som de studenter som tackade nej och aldrig satte sin fot där. Om man tar i beaktande att de kvantitativa data säger något annat, vad är då analysen av den studiesociala miljön mer än en killgissning?

Amnå fortsätter med att kritisera brister i allmänna kommunikationer och det faktum att det saknas ”möjlighet att köpa enklare mellanmål och kaffe på eftermiddagen”.

Bristerna i den allmänna kommunikationen är en politisk fråga som säkert kommer att få en lösning när den nu uppmärksammats på detta sätt. Det är också en fråga som Universitetet borde ha lyft gentemot politiken tidigare och nyttjat sin mjuka makt där i stället för att straffa med hård hand RHS.

Vad gäller problemet med att köpa en smörgås efter klockan 14, torde det finnas betydligt billigare lösningar än att flytta ett helt campus

Vad gäller problemet med att köpa en smörgås efter klockan 14, torde det finnas betydligt billigare lösningar än att flytta ett helt campus. Studenterna skulle till exempel kunna gå till det konditori som ligger ett stenkast längre ner på vägen.

Eller lek med tanken att det fanns en inblandad aktör i debatten som kunde påverka hyror, avtal och liknande så att till exempel studentsektionen eller en lokal näringsidkare kunde kränga mackor till hungriga studenter på eftermiddagarna.

Vi passar den pucken till någon som vill ta på sig tänkarmössan. Kan man flytta en hel paviljong från Sevilla till Bergslagen kan man säkert lösa smörgåsfrågan.

Under sina 400 levnadsår har Grythyttan trots allt hunnit se många och betydligt större entreprenöriella bedrifter än så.

Vid pennan för alumnperspektivet:

Anneli Blomé

Lucas Lundahl

Fotnot: Alumn är en tidigare student från en gymnasieskola, universitet eller högskola.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel