Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Universitetets förre rektor om Restaurang- och hotellhögskolan: Vad har alla aktörer hittills gjort för den strategiska utvecklingen?

Efter att ha läst ett 60-tal debattinlägg och nyhetsartiklar om Restauranghögskolans eventuella flytt från Grythyttan slås jag av att det är något som skaver. Inläggen till Grythyttans försvar tycks bilda en sorts indignerad Maginotlinje längs Bergslagens gränser. Det finns tydligen en ovanligt engagerande kritik mot den stackars utredaren och hans undermåliga utredning.

Hur kan Restauranghögskolan som uppenbarligen är så uppbackad stå inför en sådan existentiell utmaning som det innebär att bryta upp till en oviss framtid?

Kritikstormen skjuter dock delvis förbi målet. Det självklara vore faktiskt att reflektera över hur Grythyttan hamnat i denna sårbara situation och därifrån mobilisera för en fortsatt utveckling av Grythyttan som internationell och nationell måltidsmetropol!

Vad har alla dessa Grythyttans aktörer hittills uträttat för denna strategiska utveckling? I forskningen om regional utveckling finns inte stöd för att enbart statliga insatser är tillräckliga för att få till stånd regional tillväxt. Tänk Norrland och dess långa historia av ambitiös regionalpolitik. Dess utvecklingsproblem påminner fortfarande dessvärre starkt om 1960-talets läge.

I Grythyttan/Hällefors har man ständigt väntat på staten och samlat de egna krafterna till annat. Det krävs dock mer än att erbjuda sina tjänster som lobbyist mot staten. Hällefors kommun beslöt exempelvis att satsa på en gymnasial restaurangutbildning i Hällefors (sic!), det vill säga inte i Grythyttan. Och dess kortlivade designsatsning hamnade också i Hällefors. Var finns numera näringslivet och entreprenörerna? Man kan fortfarande sakna en rejäl investering i besöksnäringen. Tänk att få till stånd många restauranger och besöksmål väl värda besök!

Ett lysande undantag och förebild är familjen Spendrups fantastiska insatser i Loka och Grythyttan. Men var finns regionens ambitioner? Även Universitetets insatser under senare år imponerar föga.

Lärdomen är nog att det behövs en koncentration av insatser från många aktörer och civilsamhället för att lyckas. Vilken är då visionen om Grythyttan? En sådan vision kan inte bara handla om att överleva och inte läggas ned eller flyttas.

Tänk att Grythyttan etablerades genom en kraftfull vision av Carl Jan Granqvist som lyckades flytta Sveriges paviljong i Sevilla till ett litet samhälle i Bergslagen. Här har det under 30 år skapats ett sannskyldigt mirakel med ett av de få unika varumärken som Örebro universitet hittills presterat och som kräver respekt. Och en professionsutbildning och forskning som verkligen gett samverkan ett ansikte. De flesta känner nog till Grythyttan. Det kan dock krävas ytterligare en stark vision för att vidareutveckla Grythyttan som akademisk verksamhet och miljö.

Hur var det biskopen i Stockholm, Krister Stendahl, sa: Om man inte är beredd att tänka utanför ramarna får man snart suga på dem!

För ett antal år sedan lanserade samme Granqvist en spännande idé om ett Måltidsmuseum i Grythyttan som skulle integrera både akademiska aspekter och bli ett unikt nav för besöksnäringen. Ett sådant projekt tror jag skulle ha större utvecklingskraft än den planerade simhallen i Hällefors. Han var som vanligt långt före sin tid och det var också svårt för det nya Universitetet i Örebro att klara utmaningen. Varför inte leta fram alla skisser och prospekt? De finns redan, så det är bara att bemanna stationerna och sätta i gång. Eller finns det bättre idéer? Är det någon gång det har behövts en framåtblickande investering så är det väl nu.

Vadan denna brådska med beslut redan i september 2020 efter trettio års verksamhet och ett halvårs utredande? Det kommer uppenbarligen tillräckligt med studenter i höst för att fylla platserna i programmen. Universitetet förefaller inte vara färdigt med sin vision och investeringsbudget för en måltidsverksamhet på campus i Örebro. Det är förödande att backa in i framtiden. Det finns en avgörande skillnad mellan att utvärdera en gammal verksamhet och skapa en ny verklighet. Var finns de akademiska tillskyndarna och samverkanspartners i näringslivet för den föreslagna flytten? Var finns civilsamhällets alla organisationer? Var finns respekten för Restauranghögskolan, dess personal och studenter?

Jag föreslår därför att Universitetet skjuter på beslutet i ett år och att regionen under ledning av landshövdingen håller i policyutvecklingen av Grythyttan som måltidsmetropol i Grythyttan.

Janerik Gidlund

Professor emeritus och rektor för Örebro universitet 1999 - 2008

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel