Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utbredd tystnad kring hedersvåld Politiker måste våga tala

Annons

Visst kan vi alla vara ense om att oavsett vilka ideologiska åsikter vi har är det en självklarhet att inga barn och ungdomar ska behöva begränsas i sina liv, kontrolleras för varje steg de tar och/eller utsättas för våld, tvångsgifte eller mord i hederns namn?

Våren 2011 gjordes en enkätundersökning i Örebro län bland skolungdomar för att se i vilken utsträckning ungdomarna är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.

Resultatet talar sitt tydliga språk: Elva procent av ungdomarna mellan 14 och 18 år i Örebro län är utsatta för begränsningar i sitt liv som strider mot mänskliga rättigheter och barnkonventionen.

I samma rapport framkommer behovet av samarbete myndigheter emellan i ärenden där barn och ungdomar utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns åtskilliga nationella rapporter som styrker ovanstående rapport. Flera av regeringens tillsatta utredningar visar dessutom på att politiska prioriteringar är avgörande framgångsfaktorer i arbetet med att stödja personer som utsatts för våld och förtryck i hederns namn.

På vilket sätt har politiker i Örebro kommun prioriterat frågan?

Det kan jag svara på efter att har varit politisk aktiv i snart fyra år. Svaret är att vi politiker har lättare att stå i talarstolen i kommunfullmäktige och debattera om betong och asfalt på gatorna än att föra en debatt om hedersrelaterat våld och förtryck.

Politiker i Örebro kommun har enbart berört frågan om de blivit tillfrågade av journalister eller personer som har försökt kartlägga problematiken. Annars är det total tystnad. Det kunde jag bevittna på kommunens senaste fullmäktigesammanträde.

Jag skrev en interpellation och efterfrågade närvaron av kommunens handlingsplan kring samverkan myndigheter emellan när någon medborgare utsätts för våld och förtryck i hederns namn. Jag fick ett svar, nämligen att den är på gång. Handlingsplanen har varit på gång sedan fyra år! Och visst är det märkligt att det har tagit så lång tid, men den är på gång.

Det som slog mig var återigen tystnaden i denna fråga. Förutom jag som interpellant och Rasmus Persson (C), som hade tillfrågats, var endast två personer uppe i talarstolen. Observera att vi hade 62 ledamöter närvarande.

Vad beror det här tystnaden på? Är det för att våld och förtryck i hederns namn är en så komplex fråga att ingen vågar uttala sig?

Om vi politiker inte tar ställning och inte ser till att frågan hamnar högt upp på agendan, hur kan vi då förvänta oss av kommunens tjänstemän ska prioritera frågan? Det är vi politiker som behöver visa riktningen genom att våga stå i talarstolen och ta ställning.

Som liberal medmänniska och som folkpartist vågar jag se problematiken, vågar ifrågasätta våra rutiner och vågar agera för alla mina medmänniskor som utsätts för våld och förtryck i hederns namn.

Därför vill jag uppmana alla andra medmänniskor, men framför allt alla politiker i Örebro kommun, oavsett partitillhörighet, att våga ta tydlig ställning för alla de som berövas sina mänskliga rättigheter i hederns namn.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons