Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utspelen som blir ett svek mot de boende i Oxhagen

Kan den politiska makten se till att de boende i Oxhagen slipper doften av brandrök? NA:s Lars Ströman skriver om utvecklingen i området.

Jag kände den fräna doften av brandrök när jag skulle gå till min butik i Varberga och handla för en tid sedan. Räddningstjänsten stod och övervakade att det inte åter igen skulle ta fyr i sophögen. Det här var i och för sig en liten incident jämfört med den serie händelser som inträffat i Oxhagen. Byggnaden som skulle bli en fritidsgård i Oxhagen blev näst intill totalförstörd.

Hur nära törs partierna närma sig den stinkande brandröken i Varberga, den brandhärjade fritidsgården i Oxhagen och de trasiga fönsterrutor som fortfarande förra helgen skrek ut att Oxhagens centrum är ett område som ger intryck av förfall?

Det är mätaren på hur allvarligt partierna tar på dessa problem.

Jag bor själv i Varberga. Jag handlar ofta i den lokala butiken. Det händer att jag tittar in på fritidsgården och pratar med ungdomarna och fritidsledarna.

Oxhagen ligger nära Varberga. Det tar mig högst fem minuter att cykla till Oxhagens centrum.

Det finns anledning att erinra om vad Oxhagen egentligen är, vad som är Oxhagens egentliga själ.

En solig dag är det ett intensivt liv mellan husen. Människor som försöker få fart på grillarna – inte sällan är det rätt stora familjegrupper som går ihop om att äta tillsammans. Mammor och pappor som leker och spelar boll med sina barn på gårdarna. Här om dagen såg jag en familj vid grillen – och ett barn som hade kungligt roligt sittandes i sin fina trampbil.

I affären i Oxhagen kan du köpa varor som en del av oss möjligen skulle beskriva som ”exotiska”. Inte minst på godisfronten, vilket en person som jag uppskattar. Jag kan gå till affären och plocka ut lite pengar på kortet, så att jag sedan kan klippa mig hos frisören som ligger alldeles intill. Frisören har nämligen ingen kortläsare, bara en ”vanlig” kassaapparat. För övrigt: även hos frisören finns en tillfälligt tejpad fönsterruta.

I utkanten av Oxhagen, bara något hundratal meter från Varberga, ligger kolonilotterna. Så här års är det full aktivitet. Människor som rensar ogräs. Människor som skördar vad de har odlat. Och inte minst rader av människor som njuter av solen och pratar med varandra.

Det är dessa människor som är Oxhagen!

Stenkastarna, narkotikalangarna och mordbrännarna har ändå på något sätt lyckas sätta sin prägel på området. De har fått ett oproportionerligt stort spelrum. Och de har i ännu högre grad lyckats sätta mediabilden.

Vilka är de förresten? Så länge de inte är gripna vet vi inte ens var de kommer ifrån.

Vi skulle kunna tala om ”ungdomar”. Men det är ju förtal mot alla de 95 – 99 procent av ungdomar som inte tuttar på fritidsgårdar eller kastar sten.

Vi skulle kunna välja att tala om ”kriminella gäng”.

Men bilden är sannolikt mer komplicerad än så. Det finns uppenbarligen en hård kärna av kriminella som exempelvis sysslar med narkotikahandel. Kring dessa finns det andra ungdomar som lever i ett gränsland – som i brist på andra förebilder och andra normer dras mot den kriminella världen. Ungdomar som vi kanske skulle uppfatta som ganska ”vanliga”. Det låter kanske konstigt. Men jag har sett med egna ögon hur fascinerade en del unga män kan vara av att träffa ”hardcore” kriminella. Särskilt om personen suttit i fängelse, så kan det ge en status som närmar sig rockstjärnans.

Om samhället inte sätter normerna i Oxhagens centrum på kvällarna så kommer de kriminella att göra det. Kring den lilla gruppen av kriminella finns ungdomar i gränslandet – som inte har blivit krimínella än, men som känner en dragning åt det hållet.

Varför just Oxhagen? Vi kan naturligtvis göra sociala analyser. Men titta hur det ser ut i området! Jag kan förstå om ljusskygga invidiver väljer just Oxhagen, snarare än Varberga. Det är helt enkelt tätt mellan husväggar att gömma sig bakom.

Så tillbaka till de politiska partiernas utspel. Här har det talats om hårdare straff för angrepp mot blåljuspersonal. Fast de som står bakom utspelen bortser från en detalj. De som kastar sten på poliser eller skär upp däcken på utryckningsfordon åker sällan fast.

Någonstans måste det ju finnas en koppling mellan de politiska partiernas förslag och händelserna i Oxhagen.

Den stora frågan är ju följande: Vad skulle hända i Oxhagen om allianspartierna plötsligt skulle få stöd för sitt förslag om hårdare straff? Låt oss tänka tanken att förslaget klubbas igenom rekordsnabbt så att det gäller redan i dag, just denna lördag. Ja, svaret är att människorna i Oxhagen inte kommer att märka någon som helst skillnad. Det kommer att vara lika svårt för polisen att sätta dit stenkastarna. Men okej, om polisen skulle lyckas sätta fast någon av dem så har jag inget emot att personen döms till sex månaders fängelse i stället för en månad.

Och det faktum att poliserna har blivit fler under de senaste åren har ju inte direkt varit någon succé i Oxhagen.

Det här är ett exempel på att partierna distanserar sig från medborgarna. Förslagen är inte ens riktade till invånarna i Oxhagen. Det är mest till för att locka röster från alla upprörda människor som läser om det i tidningen, men som aldrig har satt sin fot i Oxhagen.

Låt mig ge ett annat exempel. För något år sedan hade ett gäng illbattingar kommit över fyrverkeripjäser som de glatt fyrade av i tid och otid - omväxlande i Oxhagen och även hemma i Varberga. Vad är svaret på det? Sex månaders fängelse för den som olovligen avfyrar en fyrverkeripjäs? Eller varför inte ett ännu hårdare straff? Tio år fängelse? Varför inte livstids fängelse? Det låter väl kraftfullt. Eller?

Någon borde i stället säga: Hallå, det är redan olagligt att kasta sten på poliser och annan blåljuspersonal. Det är redan olagligt att trakassera ett bostadsområde med att avfyra fyrverkerier. När personer ställer sig och ”dealar” med narkotika i Oxhagen och Varberga gör de sig också skyldiga till ett brott. De som tuttade eld på sopor i Varberga för en tid sedan begick ett brott. De som tände eld på det som skulle bli en fritidsgård i Oxhagen gjorde sig skyldiga till mordbrand.

Detta händer nu. Och det borde stoppas nu.

Så låt mig föra ner frågan om Oxhagen till en mer jordnära nivå. Då skulle mitt program se ut så här:

1. Vuxna brottsförebyggare ska finnas i området en stor del av dygnets timmar. Det behövs poliser. Men det behövs också fältassistenter, fritidsgårdspersonal, frivilliga och så vidare. Det viktiga är att arbetet samordnas. Ett förslag om detta har väckts i Örebro under den här veckan. Rätt så!

2. Om det skulle underlätta polisens arbete kan jag tänka mig övervakningskameror, som ett sätt att underlätta kartläggning och utredningar av brott. Men kamerorna får inte bli en ursäkt för att minska polisinsatsen. Och när området har blivit stabilare ska kamerorna bort. Kameraövervakning får inte bli rutin.

3. Den öppna narkotikahandeln ska bort. Polisen borde ge en konkret tidsplan för detta. Det handlar inte bara om narkotikan i sig. Det handlar också om att samhället ska markera att detta är ett område där lagen gäller.

4. Byggnaden som skulle bli fritidsgård är förstörd. Men går det att göra något annat i stället? Det borde snabbutredas. Mordbrännarna ska inte få bestämma när en fritidsgård ska öppnas.

5. Tvångsåtgärder ska sättas in mot ungdomar som är på väg att hamna snett. En ung person som genom sitt beteende eller sitt missbruk riskerar att skada sig själv eller andra ska tvångsomhändertas av socialtjänsten, enligt Lagen om vård av unga. Då pratar vi om något helt annat än att bevisa brott. Här handlar det mer om att visa att en ung person agerar destruktivt och behöver behandling. Sådan behandling är visserligen dyr. Men någon kan ju roa sig med att räkna ut hur många vårddygn en utbränd fritidsgård för åtta miljoner motsvarar. Socialtjänsten skulle kunna välja att sitta med armarna i kors och vänta på att unga lagbrytare åker fast för brott och döms till sluten ungdomsvård. Det är billigare för socialtjänsten. Men då får vi också räkna med fler bränder i Oxhagen. Lagen om sluten ungdomsvård tillkom just på grund av socialtjänstens passivitet.

6. Pangade rutor ska lagas omedelbart – och området ska städas med prioritet. Oxhagen ska inte vara ett nedgånget område. Ja, det kan tyckas onödigt att laga en pangad ruta i dag – för att den sedan ska pengas igen nästa helg. Men den kostnaden måste vi ta i övergångsskedet. Sätt bilden av Oxhagen som ett bra och städat område!

7. Komplettera de första sex åtgärderna med andra positiva satsningar. De behöver inte vara dyra eller särskilt märkliga. Låt idéerna komma från människorna i Oxhagen. Utnyttja föreningslivet i området.

Fördelen med dessa åtgärder är att de som bor i Oxhagen kan se fram emot en förbättring den allra närmaste tiden. Hårdare straff skulle i bästa fall kunna få en effekt om ett par år. Och troligen har det ingen effekt alls. Fler poliser kanske kan få en effekt – om polisens arbete effektiviseras. Men det är en process som tar flera år.

Jag vill se fler politiska förslag som syftar till att förbättra läget i Oxhagen nu. Plakatpolitik om hårdare straff ger jag inte mycket för.