Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vägen till nollutsläpp

Annons

Konjunkturinstitutet KI har granskat transportsektorns klimatmål. Företeelsen avslöjar en brist: Statens sektoruppdelning av klimatåtgärder.

Vi: Instämmer i flera av KI:s slutsatser, som skrotning av bonus-malus-systemet. Helhetssyn oavsett samhällssektorer möjliggör satsningar där Statens medel används effektivast.

Staten har klimatmålet netto nollutsläpp 2045; dessutom branschvisa etappmål 2030.

Vi: Flertalet klimatinvesteringar verkar under lång tid, som 30-40 år för solceller. Hänsyn till snara etappmål är mycket kostsamma. Nollutsläpp 2045 är vårt enda mål!

... alla utsläpp per ton CO2e är lika skadliga för klimatet, oavsett ursprung ...

Regeringen kan glassa med världens högsta koldioxidskatt, 1150 kr/ton – på pappret. I realiteten får Staten in bara en fjärdedel och allt försvinner ner i Statens skatt(e)kista, frånsett småpengar till populistiska projekt som elcykelbidrag. (Undantag: Klimatklivet.) Sveriges utsläpp av växthusgaser, mätt i koldioxidekvivalenter CO2e efter gasernas klimatpåverkan, ökade med 5 procent till 90 miljoner ton från 2014 till 2017.

Vi: Inser att alla utsläpp per ton CO2e är lika skadliga för klimatet, oavsett ursprung. Alla varor och tjänster, från materialutvinning till återvinning, beläggs med utsläppsmoms. I konsumentledet tillkommer moms för framtida användning (som dagens fossilbränsleskatt vid pump). Företagen redovisar öppet och betalar utsläppsmoms till Staten. Av konkurrensskäl momsbeläggs all import men ingen export. Momsacceptans och investeringarnas omfattning/kostnadseffektivitet kräver att många företag, lokala grupper och privatpersoner ansöker om finansiering. (Tänk LRF för inköp till sol/vindkraft på alla lantbruk med lämplig mark!).

Statens skatt är orättvis genom att enbart drabba koldioxid från fossilbränsle, inte biobränsle eller metan. Företag i EU:s handel med utsläppsrätter ETS kommer undan med 80 kr/ton i skatt till EU/Staten på sina 20 miljoner ton CO2e. EU kräver att biobränsle beskattas som det fossilbränsle det ersätter.

Vi: Bioförbränning kompenseras inte helt av återplantering, ty CO2-infångning dröjer. Målet nollutsläpp om 25 år gör att vi räknar ner värdet med 1/25 = 4 procent för varje år som kompensationen dröjer. Bioförbränning i dag jämförs med vad som annars skulle ske.

... varje återföring främst åstadkommer en omfördelning från rik till fattig, utan att minska utsläppen.

Restavfall som förmultnar i skogen med utsläppstakt 1 ton per år under 40 år får då nuvärdet 20 ton och förbränning i dag av 40 ton restavfall momsbeläggs för mellanskillnaden 40 – 20 = 20 ton, alltså hälften av ”fossilbränslet det ersätter”. Förbränningen kompenseras av en solcellsanläggning som spar 1 ton CO2e per år under 40 år, eller till 90 procent om 40 ton restavfall tillförs jorden som biokol.

KI: Redovisar två alternativ av skatteåterföring, dels att allt återförs med samma summa till varje individ, dels att allt går tillbaka via välfärdssubventioner. Identifierar vidare behovet att kompensera landsbygdsbor.

Vi: Inser att varje återföring främst åstadkommer en omfördelning från rik till fattig, utan att minska utsläppen. Individens ekonomiska standard bestäms av hushållets disponibla inkomst (av alla slags inkomster och bidrag efter skatt). SCB använder begreppet konsumtionsenhet ke, där ensamhushåll motsvarar 1 ke och ett hushåll med 2 vuxna + 1 barn 2,03 ke. De årliga privata utsläppen (som utgör 60 procent) motsvarar då 7,5 ton per ke. Som ”skälig utsläppsnivå” återför vi moms för 2,5 ton per ke. Det offentliga (med 40 procent av utsläppen) betalar bara den momsandel som garanterar Staten oförändrad skatt.

KI: För fram kraftigt höjd koldioxidskatt.

Vi: Enligt våra beräkningar är momssatsen 1140 kr/ton CO2e tillräcklig för att klimatkompensera privatkonsumtionens utsläpp: 500 öronmärks för (del-)finansiering av de mest kostnadseffektiva investeringarna, mätt i kronor per eliminerat kilo CO2e, Staten får 254 och resterande 386 återförs till invånarna. (En ny e-Golf påförs momsen 13000 kronor – dubbelt mot Golf diesel – och blir utan elbilsbonus.) Stat, regioner och kommuner åläggs att med 500 kr/ton lånefinansiera kostnadseffektiva (idag lönsamma) investeringar, inte genom höjd skatt. Överskottet tillfaller invånarna som välfärdsökning. (Kumbros vindkraft?) Av Statens andel avsätts särskilda medel till kollektivtrafiken, som sänkta taxor (reda pengar för redan kollektivåkande, inte minst fattiga och kvinnor), ökad turtäthet och pendlarparkeringar i stad och landsbygd (bilåkande frestas byta färdmedel).

Hur drabbas vi av momsen? Rangordna konsumtionsenheterna efter disponibel inkomst (summa inkomster och bidrag efter skatt) och räkna allt i kronor: För tiondelen med de lägsta inkomsterna är medelinkomsten runt 100 000, mot drygt 800 000 för tiondelen med de högsta. Låginkomsttagarna får punga ut med momsen 500 på ett år – värdet av förbättrad kollektivtrafik/välfärd oräknad – medan höginkomsttagarna förlorar 17 200. I mitten av fördelningen är den disponibla inkomsten runt 250000, medan momsen kostar 4600. Acceptabelt? En engångsutsläppsminskning är att vänta: I snitt 120 kg CO2e per ke!

Per-Åke Andersson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel