Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Världen blir inte bättre om alla skulle tala engelska -Språk är en maktfråga

Annons

Undersökningar visar att vi svenskar är ovanligt duktiga på engelska som andraspråk. Varför då inte gå över helt till detta internationella språk, anser vissa debattörer, som tror att det skulle gynna tillväxten. Språkbytet skulle gälla alla offentliga sammanhang som forskning, förvaltning och politik. På sikt blev svenskan kanske kvar för reglering av relationer ”ute i stugorna”.

I dag handlar det om det amerikanska imperiets språk. I västerländsk historia har latin, franska och tyska spelat en liknande roll. Varje epok har haft sina karriärister och medlöpare, vars ansträngningar vi nu kan skratta åt men vars inflytande lyckligtvis alltid begränsats av insiktsfulla personer och organisationer som slagit vakt om modersmålet.

Entusiasterna för språkbyte tycks på fullt allvar tro att alla folk på jorden skulle leva i fred, om man bara talade engelska. Varför inte kinesiska, som ligger närmare tillhands med tanke på att det språket har flest talare i dagens värld – och troligen en ännu fler i morgondagens? Svaret på den frågan – eller omöjligheten att ge ett svar – visar att detta i grund och botten inte är en språk- utan en maktfråga. Språk, folk och stater har upphört att existera under tidernas lopp. Även stora imperier har gått under. Endast folk och språk överlever som åtföljs av insikten att det krävs kamp för att hävda sin integritet.

På åtskilliga håll i världen har de gamla kolonialmakternas språk ersatt folkens egna. Den processen har ägnats alltför litet intresse. I vår tid har makthavarna utvecklat och förfinat sina metoder även på detta område. ”Man kan målmedvetet förstöra ett språk genom att bryta ner den kultur den är en del av. Det är ju den stora farhågan som just nu upptar människorna i min andra hembygd Katalonien. Om man inte haft den starka språknationalistiska rörelsen som blommade upp efter Francos död och slutet på diktaturen, då skulle det katalanska språket troligen ha försvunnit. Språk kan försvinna tyst och stilla om man inte är på sin vakt”, menar den tyske språkforskaren Herbert Genzmer (Die Welt, 12/12 2017).

Är det inte där vi i Sverige också befinner oss just nu? Inom olika områden av reklamen håller ett skifte på att ske, så att man inte längre anser sig framgångsrikt kunna annonsera på svenska. ”Ett språk som inte används dör”, skrev professor Olle Josephson i sin sista språkkrönika i SvD (19/12 2018). Därav följer förstås att ett språk som inte brukas i avancerade sammanhang mister sin förmåga att kommunicera avancerade förhållanden. Och från dessa sammanhang utestängs de breda folklagren. Då handlar det om sådant som vetenskap och politik.

Redan antar Sveriges riksdag lagar på främmande språk, som alla folkvalda knappast har möjlighet att sätta sig in i. Det är här språkbytesskolorna sätter in sin kil och lägger grunden för ett samhälle med en klassklyfta så djup att ingen i dag är villig att försvara den.

Bo Alvberger

medlem i Språkförsvaret

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel