Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi måste tänka om vad det gäller skattefinansierade skolor

Annons

Det hörs ofta i debatten att det inte är någon skillnad mellan att bedriva skattefinansierad friskola eller ett privat företag inom till exempel tillverkningsindustrin. Det stämmer inte alls men eftersom vi ändå haft det synsättet sedan friskolereformen i mitten på 90-talet har det tyvärr lett till stora problem för svensk skola. Jag ska här försöka förklara varför skolan inte fungerar som vilken marknad som helst.

En friskolas inkomst består av elevpengen. Alltså den summa som kommunerna skulle betala per elev och läsår om de bedrivit motsvarande utbildning. Beloppet är fast under året och räknas om till varje nytt budgetår.

Elevpengen är konstant oavsett hur många disputerade lärare eller laborativ utrustning som skolan investerar i. Vinstmarginalen måste istället ökas genom att kostnaderna blir lägre.

Vad innebär det för till exempel en friskola i aktiebolagsform där syftet är maximal vinstutdelning? Ett tillverkningsföretag skulle kunna anställa erkänt duktiga civilingenjörer till högre löner och införskaffa modern utrustning för att utveckla kvaliteten eller prestandan på sin produkt och därefter höja priset och på så sätt vinsten. En friskola kan inte göra på samma sätt. Elevpengen är konstant oavsett hur många disputerade lärare eller laborativ utrustning som skolan investerar i. Vinstmarginalen måste istället ökas genom att kostnaderna blir lägre. Friskolan är alltså tvingad till att göra precis tvärtom jämfört vad många svenska företag gör på en global marknad. Man anställer i större utsträckning outbildad, billigare arbetskraft, och införskaffar mindre av modern laborationsutrustning.

Den nedåtgående spiralen, där vinst genereras genom att spara på det som betyder mest för resultatet, har vi inte råd med i Sverige och ingen fri marknad fungerar på samma sätt. Skattepengarna måste gå till lärarlöner och modern utrustning, inte vinster hos skolföretag som sparar in på just detta.

Med bra utbildade medmänniskor kan du vara trygg när du besöker bilverkstaden, bygger hus eller lämnar barnet på dagis.

Om du ska handla en produkt kan du många gånger välja mellan prisklasser och kvalitet. Motsvarande val när det gäller utbildning är orimlig. Anledningen är att alla tjänar på att barn och ungdomar får en bra och likvärdig utbildning. Med bra utbildade medmänniskor kan du vara trygg när du besöker bilverkstaden, bygger hus eller lämnar barnet på dagis.

Att dina grannar köper telefoner eller TV-apparater med skiftande kvalitet spelar oftast mindre roll men vi har inte råd med grannar med sämre utbildning. Du tjänar på att grannarna har fått en bra utbildning. Inte bara för att du kommer handla varor och tjänster av dem utan också för de mänskliga värden som en bra utbildning ger. Därför kan vi tillåta olika kvalitéer på varor men inte på utbildning och skolverksamhet är alltså inte som vilket företag som helst där vi kan acceptera sämre kvalitet om priset är lägre eller konkurs för de som inte håller måttet. I skolans värld borde ingen konkurs få ske eftersom det drabbar främst barn och ungdomar men även alla andra på lång sikt. Samma regler behöver inte gälla för producenter av en vara.

Betygsinflation och räddhågsna lärare/skolor ser vi överallt.

Barn och ungdomar är heller inga kunder. De har inte alltid rätt. Det är sällan en lätt eller bekväm väg att nå målen i svensk skola. Det kräver anpassning, samarbete och hårt jobb tillsammans med cirka 25 andra ungdomar i klassen. Läraren är, förutom ämnesexperten som ska lära ut, också gränssättaren och uppfostraren, precis som vilken förälder som helst. Tider ska passas, mobiler läggas undan, ovidkommande prat stävjas och till och från uppstår konflikter som det ska redas i. Men viktigast av allt; betyg ska sättas. Med ett kund-tänk här kan mycket gå snett. Betygsinflation och räddhågsna lärare/skolor ser vi överallt. Om betygen inte sätts tillräckligt högt eller om eleverna inte känner sig nöjda (eleverna får digitalt utvärdera sina lärare) så kan man ju alltid byta skola.

Marknadsekonomi är fantastiskt på många sätt men fungerar dåligt i offentligt finansierad skola. Det har man insett i princip alla länder i världen. Det är dags för Sverige att inse det också.

Marcus Erhagen

Gymnasielärare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel