Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vilken skön seger, Martin!

En bastuvarm buss i Åmål. En smått dittvingad sökande från Lindesberg. En smågalen Robinson-kändis som badade i ån och lovade att flytta till Finland om hans kompis vann. Det var inledningen på Martin Almgrens resa i Idol – och vilken resa det blev.

I Lindesberg är den sjungande lastbilschauffören välkänd sedan många år, genom framträdanden på kören Harmonis konserter, på pubkvällar och även efterfrågad som sångare på begravningar i kyrkan.

Han hade dock aldrig sett sig själv som någon Idoldeltagare. ”Jag har tänkt att det inte riktigt är min grej”, sade han till Anders Bagge och Molly Sandén i den heta bussen i Åmål. Men Robinson-Leif hade andra planer. Och det är vi tacksamma för.

När väl guldbiljetten var säkrad väntade slutaudition i Stockholm. I gruppmomentet fick vi se hans ”höger-vänster-fram-dans”, ett framträdande som Alexander Bard benämnde som buskis. Juryn var lite tvekande, men berömde hans röst och skickade honom ändå vidare till kvalveckan.

För att få en plats i fredagsfinalfältet rev han av Queens ”Fat bottomed girls” på full volym. Alexander Bard undrade vad som hade hänt: ”Är det lastbilen som är här, medan Martin är kvar i Lindesberg?” Personligen satt jag hemma i soffan och tänkte att nu är resan över. Det där håller inte. Det kan jag ärligt säga. Som tur var hade jag fel.

Efter första fredagsfinalen gick jag in på Facebook och kollade. De övriga deltagarnas klipp hade delats 50–100 gånger. Martins framförande av ”Hold back the river” hade flera tusen delningar. Ren utklassning! Och även om försprånget har blivit mindre allt eftersom veckorna har gått har han behållit förstaplatsen i alla omröstningar och spekulationer, som jag har sett i alla fall.

På hemmaplan har det tryckts upp Martin-tröjor, bakats Martin-praliner och käkats Martin-burgare. Varje fredagskväll har krogen i Linde fyllts med hejande och röstande fans framför storbilds-tv:n. När NA följde Martin under ett kortare besök i hemorten för några veckor sedan kom det fram folk hela tiden för att visa sitt stöd och peppa. Martin såg ut att ta det hela med ro, tog sig tid och ville prata med alla och tacka för stödet.

Den riktigt stora skjutsen kom den fredag då han gjorde sin publikfriande version av Aviciis ”Hey brother”. Då föddes tanken att han kan f-n gå hela vägen. Det var även då som han blev något mer än bara en glad snubbe från Bergslagen, när han i intervjuer efteråt berättade om varför han hade sluddrat lite när han sjöng texten. Den fick honom att minnas hur han blev mobbad som barn. Bakom den lättsamma fasaden kunde man ana ett djup som värmde.

En efter en har konkurrenterna fallit i från. Martin har inte ens varit i närheten av att hänga löst någon gång. Det höll hela vägen till seger. Vem hade kunnat ana det den där heta dagen i Åmål i somras.

Även om seger smakar gôtt så förutspår jag en lysande framtid för alla tre finalisterna. Det har ju gått bra för många andra tidigare "icke-vinnare" (som Darin, Amanda Jenssen, Måns Zelmerlöw, Loreen, med flera).

Martins röst kommer att fortsätta att värma frusna hjärtan i många år framöver. Det här var bara början på en underbar resa.