Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alper

Annons

DRAMA. ”Dogtooth” var en av förra årets allra bästa filmer. Det originella grekiska dramat om en djupt dysfunktionell Fritzl-familj gjorde Yorgos Lanthimos till ett världsnamn, inte minst tack vare Oscarsnomineringen för bästa icke engelskspråkiga film.

Tillsammans med sin kollega Athina Rachel Tsangari, som gjorde uppmärksammade ”Attenberg”, har han satt det nya unga film-Grekland på kartan.

”Alper” är Lanthimos nya film, och mycket i stämning och utförande känns igen från ”Dogtooth”.

I centrum finns en mystisk grupp med kodnamnet ”Alper”. Den består av en sjuksköterska, en gymnasist och hennes coach och så ledaren, en sträng man med mustasch som kallar sig ”Mont Blanc”.

Deras verksamhet är länge höljd i dunkel men så småningom visar det sig att de erbjuder att, mot betalning, hjälpa andra människor med deras sorgearbete genom att spela älskade familjemedlemmar som försvunnit på olika sätt.

Absurda konversationer, liksom lösryckta från all form av rim och reson, avlöser varandra. Ibland uttalas repliker för att iscensätta rollspel med de sörjande, men kommunikationen i ”Alper”-gruppen är precis lika konstlad.

Gruppen präglas också av manlig dominans och kvinnlig underkastelse. Till slut blir sjuksköterskans gränser helt utsuddade, och precis som i ”Dogtooth” utspelas det djupt mänskliga behovet av att göra uppror.

Det är en spännande premiss, om sorg och identiteter, och den becksvarta humorn räcker ganska långt.

Däremot blir ”Alper” inte alls lika engagerande, varken till handling eller stil och den saknar den finess och genomarbetade känsla som föregångaren hade.

Kontext är inte alltid nödvändigt men här är avsaknaden av den till slut så skriande att både rollfigurerna och biobesökarna går vilse i Lanthimos absurda universum.

Mer läsning

Annons