Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Aase Berg

Annons

”Bättre är leva/än att liv sakna;/vid liv, får sig karl alltid ko” är ett av Havamals bistra visdomsord. Livet, hur det nu levs, är alltid liv och inrymmer alltid hoppet om fortsatt liv.

Liv vill fortsätta leva, om det än är i medvetet samtal med himlarna eller i blind liknöjdhet.

En gård i Bondetorp, Öskevik eller för den delen Njutånger är också en plats på jorden och även där finns liv, en hel uppsättning djur, från daggmaskar till hästar och grisar.

Alla lever, och om man så vill kan man se hela församlingen som ett antikt drama, med aktörer och en kör av höns: ett verk som är en kommentar från andra sidan medvetandet om livet, från andra sidan den gräns som endast är liknöjdhet, faunans sida.

Drama

, ja, eller kanske fabel, en berättelse med djur i huvudrollen men som omvänt handlar om människans sätt att föra liv.

Aase Berg är en av samtida litteraturs mest originella och skarpa diktare och kritiker. Hon debuterade 1997 med diktsamlingen ”Hos rådjur” och har sedan dess givit ut ytterligare fem diktsamlingar, samt ”Uggla”, en samling essäer och kritik. ”Liknöjd fauna” (Bonniers), hennes sjätte samling, är en liten, vacker bok med omslagsbilden hämtad från en skolplansch om daggmaskarnas liv.

Liknöjd fauna har just citatet från Havamal som inledande motto. Den är en fabel om mänskans sätt att i den senkapitalistiska eran föra livet mot den största av katastrofer – den där vi tappar bort själen, det inre, det som ger allt en annan sorts liv. Aase Berg gestaltar detta med hjälp av dyslektiska, klarseende hönor och andra djur.

Det är ibland fantastiskt roligt och dräpande att se hur ett språk på gränsen till sammanbrott samverkar med hönsens ”hönsighet”.

Och sedan hur detta, som kunnat vara enbart fars, hur detta till slut fullkomligt avväpnande blir sublimt i sorgen över världens gång, över tuppen som tuppar sig, över den förhärskande ordningen som inte går det autentiska livets väg.

Är det då så som Oden säger i Havamal?

Hm, det beror nog på vilket slags liv man menar. För hönsen gäller till slut den skuggrika slutsatsen: ”Det är Dags att vi Slutar Leva./Det finns en annan framtid/där vi/står slätt/i ingen.”

Då handlar det om att vända ryggen till en tid som faktiskt inte bryr sig, där processerna får fortgå i en själslig liknöjdhet och meningslöshet som ligger bortom till och med daggmaskarnas rotande i jorden.

Liv är

också att fråga och söka svar, att inte nöja sig.

Säger om boken som tuppen Pege (utan att i övrigt identifiera mig med honom) om aktiekursen: ”Där satt den! Rak pinne! Så jävla toppen!”

Mer läsning

Annons