Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anne Agardh

Annons

Den 11 februari 1796 lämnade briggen ”Sveriges Wapen” Texel i Holland med destination Afrika. Kapten ombord var Abraham Brink och hans uppdrag var att köpa slavar för vidare transport till Amerika där de skulle säljas med god avans. Svensk slavhandel?

Här börjar en lite trevande men ytterligt intressant och stundtals spännande berättelse om ett mer eller mindre mörklagt kapitel i svensk historia.

Anne Agardh är lärare och specialpedagog i Örebro. Hon mer eller mindre snubblade över gestalten Abraham Brink i arkivhandlingar och inledde ett efterforskningsarbete som visserligen är amatörens irrande i olika arkiv, men som just därför också får nerv genom det personliga anslaget, i de – i positiv mening– oprofessionella anmärkningarna och reflektionerna som i ett korrekt historiskt verk aldrig skulle sippra igenom.

Under de senaste decennierna har en postkolonial diskurs svept över världen. Uppgörelsen med imperiernas koloniala förtryck har lett till omvärderingar, ursäkter och omprövningar hos de stora imperierna som England, Holland, Frankrike, Italien med flera.

Ett närliggande land där frågan också kommit upp, och som kanske överraskade många, var Danmark som under högperioden av slavtrafiken mellan Afrika och Amerika var ett av de mer aktiva. Även i Danmark har debatten pågått om en uppgörelse med detta förflutna. Men Sverige?

Jodå, det finns flera exempel på att svenska företag handlade med slavar i den så kallade triangeln: Afrika– Amerika – Europa.

Anne Agardh, som har en släktgren i England, stötte på denne Abraham Brink av en slump men fascinerades av det scenario hon snabbt kunde se framför sig. Hon ställde frågor som: Vem var han? Hur blev han slavkapten? Vad kände han inför uppgiften?

Anne Agardh börjar sin berättelse i lilla Åmål i Dalsland där Abraham Brink föddes. Som läsare får vi tämligen ingående lära känna hans familj, om hur Linné besökte släktgården i centrala Åmål och hur Gustaf III gästade dem en gång. Abraham Brink fick som det borgarbarn han var en bra utbildning men fadern tvingades senare göra konkurs och familjen fick det svårt.

Tack vare nätverk och bröder eller annan släkt hamnade han i sjöfararyrket och blev så småningom sjökapten.

Anne Agardh gör en tapper insats för att få veta mer om hans liv sedan han lämnat Åmål. Hon gör det genom att envetet söka vidare via olika ledtrådar i arkiv både här hemma, i Holland, Frankrike och England. Hon är själv närvarande i texten och berättelsen genom att lägga in samtida aspekter på de moraliska problem som reser sig efter hand.

I en mening får vi lära känna kapten Brink, åtminstone lite grand, genom några efterlämnade brev och i den sjöförklaring han gör efter hemkomsten från Karibien där hans skepp ”Sveriges Wapen” uppbringades av engelska kapare och såldes på auktion, liksom förstås alla slavarna i lasten.

Men mest är det författarens mer litterära inkänning av torrt arkivmaterial i skissandet av miljöer där upphandlingen av slavar sker och resan över Atlanten, liksom de dramatiska händelserna vid framkomsten, som ger oss en fiktiv men möjlig bild av hans person.

Det finns luckor i sjökaptenen Abraham Brinks liv som hon inte lyckas fylla, vilket skapar en sorts hemlighetsfull air omkring hans gestalt, samtidigt som den gläntar på dörren till oväntade inblickar i det sena 1700-talets omvälvande tid när moderniteten bryter igenom.

Boken är också högintressant när det gäller frågan om vår syn på skuld och moral i det postkoloniala perspektivet där en slavkapten kunde legitimera sin handel med att de svarta infödingarna ändå säkert skulle få en drägligare tillvaro på en plantage i Amerika. Ett urskuldande som känns igen som en tidlös bortförklaring.

Mer läsning

Annons