Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åshild Kanstad Johnsen

Annons

I den här berättelsen drömmer Kubbe om att få spela i en riktig orkester. Tillsammans med sin vän Gran går han till stadens blåsorkester. Där välkomnar en dirigent dem. Dirigenten känner Kubbes farmor och hyser därmed väldigt höga tankar om Kubbes begåvning. Det visar sig dock att dirigentens tankar är missriktade. Kubbe förstår nämligen inte noter och får inte ett enda ljud ur trumpeten. Bluffen avslöjas när Kubbe ska spela solo på en stor konsert och han, Gran och kumpanen Elsa sparkas ur orkestern.

Farmor tröstar dem och tillsammans slickar de såren och bakar bullar. När Kubbe står och diskar efter bullkalaset upptäcker han att ljuden från tallrikarna, glasen och diskborsten låter som musik. Och det bästa av allt – musiken har inga jobbiga noter som måste följas!

Genast går Kubbe på musikinstrumentsjakt och snart har han samlat ihop en mängd instrument som vännerna börjar spela på. De gör en trumpet av en dammsugarslang, trumset av gamla kartonger och hinkar. Medan de spelar strömmar publiken till och precis som i förra boken, när Kubbe öppnade ett museum, ger han allt för sin publik.

Åshild Kanstad Johnsens bok glänser av kreativitet och bildspråket är imponerande i sin maniska detaljrikedom. Bilderna bär fram berättelsen men har också ett lugnande ovanifrånperspektiv. På lagom avstånd betraktas det kaotiska men ordnade innehållet. Intensiteten genomskiner varenda sida. Färgskalan är varm och Johnsen räds varken vita, lättsamma uppslag eller svarta tunga toner som när dirigenten slänger ut Kubbe och vänner ur orkestern.

Jag läser boken som en lovsång till friheten och en stilla revolt mot hämmande auktoriteters villkor. Kubbe går sin egen väg genom livet. Efter läsningen finner barnet plötsligt musik bland sina klossar men också i dricksglaset. Här finns en dimension som ger barnet nya redskap och ett nytt språk.Samtidigt är jag allt mer nyfiken på vem Kubbe egentligen är – han är företagsam men inte genomärlig. Han har onekligen en god relation till sin farmor och bästa vännen Gran men hur gammal är han? Varför bor han ensam i ett hus i skogen? Nåväl, hans sällskap är befriande trots att jag numera måste hålla bättre koll på dricksglasen vid matbordet.

Mer läsning

Annons