Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gerda Antti

Annons

Jag behöver inte läsa många rader förrän jag är tillbaka igen. I Gerda Antti-land.

Ett språk som är så lätt att känna igen från hennes tidigare böcker, till exempel ”Ungdjävlar” från 2005 och ”Min man David” från 2008.

Inte så att det upprepas, men det är hennes alldeles eget språk. Ett språk som glöder och vrider och vänder på det mesta. Den bitska tonen finns där hela tiden.

Varje mening ger en något att tänka på. Ord får nya betydelser som till exempel kärnkraft. Hos Gerda Antti handlar det inte om energi eller krig. Här handlar det i stället om vägen ut ur paradiset.

Och så alla dem hon uppfinner, konstruerar när de hon behöver ta till inte finns. Motsatskrafter, dåtidsfrågorna, pratalängeställning, kärlekskompetent, skitstövelsmodellen, undanflyktshandtaget.

Hon skriver i jag-form. Och jag heter den här gången Nora Karlsson, 84 år och lika gammal som författaren själv.

Nora tillbringar sina dagar på äldreboendet Gullvivan. Barnen tyckte det var lugnast så. Tryggare än att hon bor kvar på bondgården där hon en gång levde med Erik.

Nora gjorde som de ville. Men helt lycklig är hon inte över sitt nya liv. Och dummare blir man på hemmet för att händerna inte får vara med och arbeta. Men helknasig, det är hon inte riktigt än konstaterar hon.

Det blir många tankar, om hur det var förr, om hur det är i dag. De tysta stunderna när ingen finns att prata med blir tankar, tankar. Det är som att lyssna på en monolog timme ut och timme in. Ganska ofta måste jag göra en paus för att kunna andas. Det är en meningsbyggnad och tankeslingor som kostar på.

Visst lever hon, Nora. Men lever gör hon egentligen bara för att hon inte är död, säger hon själv. Och en del av jobbet på gamla dar, det är just att tänka på det som man inte tänkte på i tid, då när man inte ville tänka på det. Och på allt som inte blev gjort.

Hon sitter där och funderar på Adamsons. Adamsons, alla barn av Adam och vad som hände där med de första människorna. Och vad som fått allt att bli som de är i dag. Aktualiteterna finns med i Noras värld och pladdrande politiker och diktatorer får sina fiskar varma. Det skulle behövas någon som talar om att kejsaren är naken, tycker Nora.

Nora ger oss en alldeles egen variant på skapelseberättelsen i Bibeln. Eva får hennes hyllning och Kains roll den var bestämd redan från början, det är hon på det klara med. Vi är alla barn av denne brodermördare.

Det är hennes tankar om livets uppkomst och om dagens värld. Nutidsmödrarna, som hon kallar dem, har hon inte mycket till övers för, feministerna får många slängar. Och när hon ger jämställdheten skulden för att allt fler män dör i förtid får jag extra svårt att hänga med.

Då slirar blandningen av klokskap och fördomar iväg några snäpp för mycket.

Men männen går inte heller fria från hennes kritik.

Nora vet, för hon har levt länge. Och tänker gör hon så det förslår.

Mer läsning

Annons