Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johanna Ericson

Annons

I det lilla samhället vid Hjälmaren händer normalt inte mycket dramatiskt. Men plötsligt dör flera personer hastigt under samma period. Henry, som är en pragmatisk och handlingsorienterad man, bestämmer sig för att försöka ta reda på varför dessa personer dött och han upptäcker övernaturliga krafter som han kanske hade mått bättre utan att veta om.

”I den tysta Hjälmarens vatten” är en traditionell roman med övernaturliga och mystiska inslag. Dock så tar det lång tid innan berättelsen kommer igång och blir spännande. Startsträckan är utmattande och riskerar att få en otålig läsare att tappa intresset innan mer dramatiska händelser börjar dyka upp. Många romanfigurer introduceras och det är stundtals svårt att hålla dem isär.

Först när mysteriet med dödsfallen börjar nystas upp, så tydliggörs de olika karaktärerna och i och med att handlingen då också ökar i tempo så blir läsningen intressant. Det är inte en deckare, trots att det rör sig om dödsfall och utredningar (om än inte polisiära sådana) av dessa. Och det är skönt att romanen stannar i det mystiska, övernaturliga. Det är den ensamma mannen som står i fokus, som börjar ägna all sin energi åt att ta reda på vad som fått hans bekanta och vänner att dö. Han försvinner iväg i gryningen och blir borta från det företag han är chef över. Han kan inte släppa det. Har Hjälmaren någon koppling till det som hänt? Hur i så fall? Sådana frågeställningar ökar spänningsgraden och Johanna Ericson lyckas lägga in ledtrådar här och var som gör att nyfikenheten bara ökar.

Berättelsen och handlingen är det som står i centrum – språket är vardagligt och hade förmodligen även det mått bra av en uppstramning emellanåt.

Romanen är Johanna Ericsons debut, utgiven på eget förlag. Det är fint att sådana alternativa vägar att få ut sin bok blivit allt populärare under de senaste åren. De stora förlagens nålsöga blir allt svårare att ta sig igenom och för den som har bestämt sig för att få ut sin bok, så är naturligtvis egenutgivning ett bra alternativ. Dock så blir en följd av det ofta att man som läsare känner att boken skulle ha behövt ett professionellt redaktörskap, som hade kunnat förbättra romanen. Just den känslan uppstår vid läsningen av den här boken.

Den blir otroligt spännande och gripande mot slutet, och tycks då också mer välskriven. Det är tråkigt att den nu inte får komma i sin fulla rätt. Den tålmodige läsaren har dock en del att hämta i hängmattan i sommar.

Mer läsning

Annons