Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mats Kempe

Annons

Han är en skicklig prosaist, Mats Kempe – om det råder det knappast något tvivel.

I sin nya bok, novellsamlingen ”Nattlampan tänd och dörren på glänt”, tar han sig an familjelivets verklighet. Eller kanske snarare föräldraskapets. 12 noveller är i sig åtskilda, men knyts ändå samman på olika sätt, inte minst tematiskt – men också tack vare att historierna kretsar kring barn på samma daghem.

Vad som framför allt imponerar är Kempes stilistiska förmåga – stilen och form ändras nämligen i enlighet med protagonist. På så sätt blir hans noveller en sorts psykologiska avtryck av likartade frågeställningar – allt från vardagliga problem som pengar som inte räcker till mer existentiella frågor om föräldraskapets förutsättningar.

Kempe skiftar mycket skickligt i tempo, i ton, i perspektiv. Det här gör också att samlingen laddas med dramaturgi och oväntade skiftningar. Det visar också på en förmåga att vara mycket exakt i sitt uttryck. Kempe hittar omedelbart rätt nyans, helt enkelt.

Inte heller är novellerna uppbyggda kring traditionellt manér – som självständiga, enskilda historier, utan de fungerar mest som skärvor av en för många säkerligen igenkänningsbar verklighet. Det är ett pågående nu som manifesteras; ett icke avslutat, ständigt framväxande öde där skiftningar mellan förväntningar och utkomst, trygghet och osäkerhet, kommer lika brutalt som enkelt. Det är komplicerade saker i görningen – ödesmättade och verkliga. Ingen författare kan kanske göra anspråk på att fånga det intrikata spelet under vardagens ytlager. Men med teknik och finkänslighet kommer Kempe närmare än de flesta.

Mer läsning

Annons