Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Steve Jobs - biografin

Annons

Först som sist ska det sägas att Walter Isaacsons auktoriserade biografi, utgiven efter Steve Jobs död, är välskriven och byggd på en omfattande dokumentation. Så omfattande att man ibland nästan drunknar i alla fakta och som recensent ställer man sig mer än en gång frågan – i viken ände ska man börja?

Jag väljer att börja med en annan ikon: Bob Dylan. En av få personer som Steve Jobs beundrade. I Walter Isaacsons biografi bekräftas det som länge bara har varit ett rykte, nämligen att Jobs en tid hade ett förhållande med Joan Baez, en gång Dylans flickvän.

Författaren antyder att förhållandet med Baez fungerade som ett surrogat för att Jobs aldrig lyckades bli vän med Dylan. Den senare släpper ju som bekant ogärna någon in på livet. Dock fick Jobs träffa Dylan vid ett par tillfällen.

”Den enda gången Jobs blivit mållös var i Bob Dylans närhet,” skriver Isaacson.

Inför det första mötet oroade sig Jobs också för att Dylan inte skulle leva upp till de högt ställda förväntningarna. Men det visade sig att Dylan var allt det där som Jobs hade hoppats.

”Jag blev överförtjust. Han var sylvass”.

Det finns något fundamentalt motsägelsefullt hos personen Jobs. I vissa avseenden är han superrationell i andra närmast vidskeplig.

Trodde han att närheten till Baez skulle ge honom någon slags länk till Dylan? Länge struntade Jobs i att låta behandla sin cancer av de absolut bästa läkarna. Istället vände han sig till alternativmedicinen.

Emellanåt blir hans omtalade perfektionism en hämsko. Under en lång period var det nybyggda huset i Palo Alto i stort sett omöblerat på grund av att han inte hittar de perfekta möblerna.

”Vi tillbringade lång tid med att ställa oss frågor – som vad är meningen med en soffa?”, berättar Jobs fru Laurene Powell.

På slutet av sitt liv sliter Jobs av sig syrgasmasken och mumlar någonting om att han ogillar designen.

I andra fall triumferar perfektionisten Jobs. Särskilt när han genomför geniala förbättringar av redan existerande teknologier. För så är det ju. Jobs var en person som tog andras idéer och förändrade dem – till det bättre.

De första Macintoshdatorerna banade väg för det digitala gränssnittet. Ipod förändrade vårt sätt att lyssna på musik. Itunes gav musikindustrin nytt hopp. Iphone lärde oss att en mobiltelefon inte i första hand är till för telefonsamtal. Och Ipad gav tidningar hopp om att kunna ta betalt för det digitala innehållet.

I ett av de sista samtalen som Isaacson har med Jobs talar han om döden. Att dö ”kanske är som en knapp som slår på och av. Klick! Så är man borta/.../kanske är det därför jag aldrig tyckt om av och på-knappar på Apples apparater.”

Jo, det stämmer. Jag hade svårt att hitta på och av-knappen på min Ibook pro när jag första gången skulle starta den. Och än en gång blir vi påminda om att Jobs geniala sida var granne med det inte alltid så rationella.

Mer läsning

Annons