Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre Kennedybiografier

Annons

Säg den som är äldre än 50 som inte minns vad som hände den 5 juni 1968? Själv var jag tio år och skrev med barnslig handstil i min dagbok: ”Nåt hemskt hände i går – Robert Kennedy sköts till döds. Nu är både han och hans bror som var president i USA ihjälskjutna. Stackars Jackie och Ethel.”

Jag hittade dagboken i våras när jag flyttstädade och blev sittandes med mina barnsliga men känslofyllda rader och konstaterade att mina sympatier självklart gått till de ingifta kvinnorna.

Under min barndom var det Jackie och hennes kläder som fångade min uppmärksamhet. Och Ethel för att hon hade så många barn.

Jag funderade inte så mycket över de politiska konsekvenserna av de dramatiska händelserna utan tyckte att det var spännande att läsa skvallret, intrigerna och skandalerna om svägerskorna som regelbundet redovisades i de svenska veckotidningarna.

Tack vare ingiftet i den världsberömda familjen blev ju deras liv så spännande – de fick närmast kunglig status. Så här efteråt kan man gissa att de kanske hade blivit lyckligare med var sin Mr Brown.

Två av böckerna som jag nu läst är skrivna av svenska författare. Lennart Pehrson är journalist, bosatt sedan 25 år i New York och har rapporterat för flera svenska tidningar. Hans ”Familjen Kennedy. En amerikansk dynasti” är en välskriven och redovisande bok om familjen Kennedy. Kapitel efter kapitel får vi ta del av familjens både politiska och privata gärningar. Han går på djupet och lämnar inget åt slumpen. Vi får följa de fattiga bönderna på Irland som bestämmer sig för att flytta till USA och så småningom arbetar sig upp till den Bostonelit som de från början slänger avundsjuka blickar på.

När vigseln mellan Rose Fitzgerald och Joseph Kennedy äger rum 1914 är det bara början på den fantastiska familjehistoria som innehåller precis allt – från det gamla blod, svett och tårar till det moderna lyx, sex och skvaller. Det är inte så snyggt och putsat på sina håll – otrohet, lögner och hänsynslöshet verkar vara lika naturligt som att ge bilden av sammanhållning och att vara goda katoliker. Familjen Kennedy var skickliga affärsmän och blev omåttligt förmögna på sprit, försäkringar och fastigheter. Pengar som de använde till att skaffa sig inflytande och politisk makt. Privat ska de ha varit snåla och utnyttjat sin ställning, vilket alltid är pikant läsning.

Det som slår mig när jag läser är inte bara hårdfakta som gör deras historia så speciell utan att den utspelas under en tid när tv och tidningar har en stor och omedelbar genomslagskraft. Allt som skrivs och fotograferas kablas ut på momangen och världen välkomnar dem. De har allt – är rika, snygga och framgångsrika. Men som alla vet har familjen Kennedy, precis som alla andra familjer, sina skavanker och svarta får. Ett pris som både familjemedlemmar och andra har fått betala.

Lennart Pehrson har gått till botten med maffiaspekulationer, Cubakrisen och de båda brödernas dödsskjutningar men även den råa hänsynslösheten, skvallret och skandalerna runt de inblandade. Han gör det utan att spekulera, kanske är det journalisten i honom som bestämt sig för att redovisa fakta och ingenting annat. För dem som är intresserad av amerikansk efterkrigshistoria så är det intressant att läsa hur hårt de här människorna arbetade för att nå sina mål men det ger också en annan bild av amerikansk politik. Då som nu är det många människor som gärna solar sig i glansen och ser till att få sin beskärda del av framgången.

Jag vet inte om det var bra eller dåligt att jag läste Lennart Pehrsons porträtt av Kennedyfamiljen innan jag började med Britt-Marie Mattssons ”Vi tolererar inga förlorare. Klanen Kennedy”. Om Pehrsons bok är en historisk berättelse där jag fått alla fakta så är Mattssons en konstig blandning av fiktion och historik. Tyvärr håller hon sig alldeles för nära historiken. Boken lanseras nämligen som en roman och för mig är en roman fiktiv, det vill säga en påhittad eller i alla fall subjektivt berättad historia, full av fantasi.

Britt-Marie Mattsson är journalist och säkert en bra sådan. Hon är van att hålla sig till sanningen men i det här fallet blir det tyvärr en fälla. Det blir ingenting annat än en redan berättad historia som dessutom görs rätt dåligt. Om man nu ska låta personerna själva tala, som nu sker i den här romanen, så finns det flera problem. Språket är ett, det är alldeles för korrekt för att man ska tro att det är riktiga människor som levererar dessa repliker. Dessutom är romanen för tjock, för petig i detaljer och ganska tråkig. Det roligaste är bilderna på första och sista uppslaget.

Till sist en riktigt saftig skvallerbok. C David Heymans ”Bobby och Jackie. En kärlekshistoria” är en påhittig men knappast trovärdig bok som innehåller väldigt mycket information av det mera privata slaget. Här finns uppgifter om nattliga möten i såväl Jackies lägenhet som på hotellrum och på restauranger. Hans källor är grannar, livvakter och journalister. Och så länge ingen bevisar motsatsen – och vem kan göra det – så hävdar författaren att Robert Kennedy och Jackie hade ett passionerat kärleksförhållande. Det skulle ha börjat direkt efter mordet på John och pågått under fyra år. Alltså under en tid då hela världens blickar var riktade mot de här personerna.

Förutom att Robert hade sin stora familj och dessutom tunga politiska uppdrag som måste slukat både tid och ork så har jag svårt att tro att hans passion för Jackie var så stor att han riskerade sitt rykte.

Å andra sidan innehåller familjen Kennedys historia så mycket fantasieggande material att ytterligare en spektakulär ingrediens varken gör mer eller mindre. Och det vet ju förstås författaren också.

Mer läsning

Annons