Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Torsten Billman – en monografi

Annons

2009 skulle konstnären Torsten Billman ha fyllt hundra år. Det gick nog de flesta förbi i dagens mediebrus, inte minst därför att firandet var tämligen lamt.

Men nu är skadan reparerad genom den mest fulländade monografi man kan tänka sig, såväl till innehåll som utförande. Bakom praktverket ”Torsten Billman – Bildmakaren” står ABF Norra Halland i samarbete med Hallands Konstmuseum under Dan Lennervald redaktörsskap och många kunniga och engagerade medverkanden.

Svensk 1900-talskonst innehåller en enorm spännvidd. Jag kan exempelvis inte tänka mig en större polaritet än den mellan Torsten Billman och låt säga Dan Wolgers. Billman representerade vid sitt genombrott på 1930-talet den sociala realismen som inte skall förväxlas med den sovjetiska socialrealismen som var en idealiserad och förljugen fasad.

Billman hör till en lite luddig kategori svenska konstnärer som skulle kunna kallas arbetarmålare i analogi med arbetarförfattare som Ivar Lo Johansson. Här finns även Albin Amelin och några till. Deras främsta tema och den värld de skildrade var det arbetande folkets, arbetarnas liv och arbetarklassens situation i ett Sverige som mödosamt försakade sig mot ett blomstrande folkhem.

Konstvärlden har alltid skytt det programmatiska – med några få undantag. Konsten skall vara fri och obunden utan några förbehåll. Att detta inte längre är något som skaver i konstvärlden kan delvis bero på att de flesta i yngre generationer knappast rekryteras från den i dag krympande arbetarklassen.

Men Torsten Billman kom från små förhållanden. Pappa Frans var skräddarmästare och mamma Maria drev under några år café i Örebro innan familjen flyttade till Göteborg och snart vidare till Kullavik i Norra Halland. Fadern dog tidigt och familjen hankade sig fram på systerns lilla folkskollärarlön.

Torsten Billman visade tidigt sin tecknarbegåvning men gick i unga år till sjöss först som passopp men snart ned i pannrummet som eldare dit han faktiskt ville.

Det blev hans hårda universitet och formade hans världsbild tydligare – såväl att se världen som arbetets villkor.

Efter fem år på sjön mönstrade han av och fick efter diverse ströjobb och en utbildning med inriktning mot bokillustrationer, en plats på Valands konstskola 1933. Resten är historia som det brukar heta.

Torsten Billmans första år som konstnär formades av en orolig och omvälvande samtid. Det som präglade hans produktion under några decennier var slagkraftiga tidsbilder. Torsten Billman förknippas kanske allra mest med grafiken: och då särskilt (grisaille)träsnitten.

Musten och svärtan i hans bilder från temat ”Havets arbetare” som byggde på egna upplevelser av sjömännens arbetsvillkor, är ett klassiskt dokument som mer än väl ringar in vad vi menar med social realism.

Man kan tala om en stilbildande konst som skulle få en renässans under vänsteråren på 1970-talet – vilket även gällde Billman själv. Den är i en mening idealiserande men för den skull inte mindre sann än andra verklighetsbilder om ett folkhemsbygge.

Torsten Billman var även litterärt intresserad och kom att göra flera numera klassiska insatser som bokillustratör. Han läste tidigt verk som Dostojevskijs ”Brott och straff”. Hans illustrerade utgåva från 1940-talet är klassisk, liksom illustrationerna till Harry Martinssons ”Nomad” som Gunnar Ekelöf i egenskap av konstkritiker introducerade i Konstrevy 1942.

Att Torsten Billmans hundraårs-dag passerade utan något större ståhej hänger också samman med hans politiska positionering under långa tider. Han förblev vänsterradikal hela sitt liv. Hade svårt med kapitalistisk utsugning, diktatoriskt förtryck och övergrepp mot de små i världen och Sverige. Han höll sig också på sin kant i konstlivet, där den klassiska modernismens – som han såg det - effektsökeri, var ett sätt att förslösa bildens kraft och potential.

I Konstrevys sista nummer 1970 skrev den ännu brinnande nestorn så här:

”Den social realismen är väckt och den väcker. Ett avantgarde bryter med döda vita vinklar och punkter, med tekoppar av päls, franskbröd av gips, skithus av mjukplast. Med konstgalleriernas föremålsfrågesport.”.

Torsten Billman framstår fortfarande som en konstnär i arbetarklassens tjänst. Det är ingen tillfällighet att det är ABF i Halland som tagit initiativet till detta fullödiga verk om konstnären.

1986 kom Küllike Montgomerys monografi ”Torsten Billman” ut vilken redan den är en fin och genomarbetad presentation av konstnären. Denna gång är de författare som bidrar som sagt fler och därmed blir bilden av Torsten Billmans gärning genomlyst ur fler aspekter och på flera plan. Bland annat presenteras de offentliga arbeten han gjort, inte minst al Fresco-målningarna som har en egen kvalitet.

Torsten Billman var en representant för en syn på konstens uppgift i samhället som idag knappast är i svang. Tvärtom ses den gärna som tom pamflettkonst.

I Torsten Billmans bildvärld finns dock alltid en stark inlevelse, en känsla för det mänskliga som aldrig kan göra hans bilder till enbart tidsbilder över något redan passerat och avställt.

De fäster fortfarande, de pulserar av liv och befäster bilden av honom som en – tyvärr – ofta förbisedd men viktig centralgestalt i svensk konst under 1900-talet.

Mer läsning

Annons