Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maktens män

Annons

POLITISK THRILLER. George Clooney har sagt att han framöver hellre vill regissera än stå framför kameran. Det vore synd om han gjorde allvar av det hotet, eftersom han är en utmärkt skådespelare som fortfarande lyckas visa upp nya sidor av sig själv.

Samtidigt kan man sympatisera med hans önskemål, eftersom han också ständigt utvecklas som regissör och bara blir bättre. ”Maktens män” är ett utmärkt exempel på detta.

Clooney spelar en demokratisk presidentkandidat som i sin stab har den idealistiske unge Stephen (en som vanligt utmärkt Ryan Gosling). Han tror på sin boss och hans löften om att aldrig kompromissa på sin väg mot makten.

Men han kommer att bli gruvligt besviken när han tvingas inse att politik är ett rävspel fyllt med kompromisser, svikna ideal och handgripliga bevis på hur ändamålet får helga medlen.

Och när han blir indragen i maktstriden mellan de två kandidaternas kampanjledare blir han också varse hur vanligt det är med bildliga knivhugg i ryggen även bland dem som tidigare varit vänner.

”Maktens män” utspelas i samma tradition som 70-talets ”Bill McKay – utmanaren”, men skildringen av politik som ett ruttet spel fanns även i ”Alla presidentens män”.

Clooney har förvaltat traditionen väl, hans film är spännande, insiktsfull och samhällskritisk, och han kommer inte med något påklistrat lyckligt slut. Så här rutten är politiken, säger han, så här kompromissar även de som säger sig vara ideella, när det gäller.

Gosling har huvudrollen och han håller snabbt på att segla upp som en av USA:s bästa unga karaktärsskådespelare. Bara det att han aldrig känns utspelad av tunga karaktärsskådespelare från det äldre gardet- Phillip Seymour Hoffman, Paul Giamatti, Jeffrey Wright - säger mycket om hans storhet.

Mer läsning

Annons