Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Britah

Annons

12 april, Dunkers kulturhus, Helsingborg: Popkonsert med Britah. 23 april, Victoriateatern, Malmö: Jazzkonsert med Josefine Lindstrand. Och? Jo, det är samma person.

Man kan tycka att vi här har ett klassiskt exempel på personlighetsklyvning, men snarare är det ett exempel på hur de musikaliska influenserna sliter och drar inom Josefine Lindstrand: Jazzlinjen eller popsvängen. Här har vi en artist som valt båda under två olika identiteter. Idag kommer hon ut som Britah med skivan Clouds.

2009 debuterade Örebrobördiga Josefine Lindstrand med skivan ”There will be stars” som fick utmärkelsen Årets Jazz i Sverige. Det fanns redan här spår av dualismen i hennes artisteri: jazz och starka drag av indiepop och ballad. Möjligen speglar det en kantring över huvud taget inom svensk musik. Ett allt tydligare genreöverskridande.

Nya skivan under artistnamnet Britah har därför ett mer renodlat vispop/indie/ballad-material. En sorts extrapolering av vissa tydliga tendenser på debutskivan under hennes riktiga namn.

Andra skivan som solosångerska lyfter ännu mer fram hennes röstkvaliteter. Britah/Josefine Lindstrand är en mycket duktig sångerska. På ”Clouds” omfamnar hon både de lätta och bubblande poplåtarna som de mer dramatiska balladerna med full kontroll och vacker färgning. Det är läckra kompositioner, fina refränger, snygga arrangemang och ett gäng duktiga musiker i bakgrunden.

Josefine Lindstrand har under sitt riktiga namn turnerat med Veronica Maggio, Maia Hirasawa och hon har sjungit in skivor med danska elektronikabandet Efterklang. På ett sätt är hennes lansering som Britah, bara en i raden av nu ganska många svenska sångerskor som låter ungefär likadant – som en annan Britta ... Influenserna är tydliga från såväl Björk som Kate Bush, och balladerna bär tydliga spår av Carole Kings låtskatt. Men hon tar täten bland sina samtida för den fina sånginsatsen.

Det är Josefi ... förlåt Britah som själv skrivit alla låtarna på skivan utom två spår vars texter är skrivna eller deriverade från Sarah Teasdale som spelade en stor roll redan på debutskivan.

Frågan är om Josefine Lindstrand i längden kan särskilja sina musikaliska identiteter eller om hon kommer till en punkt där hon måste välja får att kunna fortsätta i en gestalt fullt ut. Det återstår att se.

En stort plus för skivans inlaga med texter och bildsättning: Snyggt, fräckt, poetiskt och roligt.

Mer läsning

Annons