Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkmusik, texmex och lite country

Tom Russell har i många år på åtskilliga skivor personligt beskrivit platser, människor och händelser som är starkt förknippade med hans hemtrakter i El Paso, Texas. Men på scen visade den drygt 60-årige singer/songwritern inte upp den klassiska bilden av en kreativ bohem som levt sitt liv som han har lärt.

Annons

Här fanns inget fårat ansikte, ingen otyglad frisyr, inget vildvuxet skägg eller en allmänt sliten framtoning som brukar betyda trovärdighet i den här genren. Här stod en man i sina bästa år och klarsynt berättade sina intressanta historier och såg hälsosamt välmående ut.

Konserten inleddes lite plötsligt med två ihopflätade Dylan-låtar och avslutades spontant och oplanerat med en The Band-cover. Men det var långt från hela sanningen om Tom Russells sammanlagt två timmar på scen.

Däremellan var det nämligen en mycket underhållande föreställning eller lärorik lektion i konsten att placera varje låt i rätt sammanhang med initierade mellansnack och inte så sällan komiska poänger. Men det var naturligtvis låtarna, musiken som pendlade mellan folkmusik, texmex och lite country och texterna som gav det goda intrycket och det slutgiltiga omdömet.

Där Russells gitarrist, Thad Beckman, inte bara satt på scenen som kompmusiker utan stundtals tog över som den virtuos till musiker han i grund och botten är. På en gitarr som såg ut att ha upplevt flera världskrig men hade en härligt autentisk brusten klang

Höjdpunkterna överträffade varandra under hela konserten men blev väldigt påtagliga under andra avdelningen med ”West of Woodstock, east of Viet Nam”, duetten ”Blue wing” och finalen ”Haley’s comet” där det musikaliskt stack iväg till både ”Who do you love” och ”Folsom prison blues” på slutet.

Russell ville avsluta kvällen med balladen ”Love abides” men övertalades att hylla Levon Helm med ”Up on cripple creek” som förvandlades till en låt helt i Tom Russells maner.

Under sin föreställning hyllade Tom vid upprepade tillfällen med rätta kvällens uppvärmare Bobby Sant, singer/songwriter från Karlstad, och jämförde honom med Townes Van Zandt. Med gäll och kraftfull röst sjöng Sant sina amerikanskt influerade låtar från ett album, ”It’s just a lonely feeling”, som är värd all uppmärksamhet.

Mer läsning

Annons