Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wuthering heights

Annons

I 165 år har läsare älskat och plågats med Heathcliff och Cathy i ”Svindlande höjder”. Emily Brontës gotiska roman om pojken och flickan som växer upp tillsammans på norra Englands vilda hedar har dessutom filmats flitigt – från William Wylers K-märkta melodram från 1939 med Laurence Olivier och Merle Oberon i huvudrollerna (som inspirerade Kate Bush att skriva den numera klassiska låten ”Wuthering heights”), till alltmer urvattnade tv-versioner.

Att Andrea Arnold, prisad för tunga samtidsdramer som ”Red road” och ”Fish tank”, skulle ta sig an det här tummade materialet var minst sagt oväntat. Men filmen är helt och hållet hennes egen, utan spår av dammig gotik eller smetig sentimentalitet.

Det mest slående är ljudet. De klyschiga stråkarna är bortplockade – ja, faktiskt all pålagd musik, med undantag för ett sorgset banjostycke av brittiska folkrockarna Mumford Sons som spelas över slutsekunderna och eftertexterna. I resten av filmen är det naturen som tar all plats i ljudrummet: surret från en mals vingslag, torra ormbunkar som rasslar i vinden, ett får som bräker långt borta.

Bilderna domineras också av landskapet, djuren, väderleken. Cathys långa hår som piskas upp av blåsten. Heathcliff som bygger stengärden och gräver diken i hällregn. En lekfull brottningsmatch i leran där vi anar vad som skulle kunna hända mellan dem. Och alltihop är filmat med en skakig handkamera som kommer nära, nära. Resultatet är en storslaget sinnlig upplevelse som påminner mer om naturdokumentärer än stela kostymfilmer.

Tempot är långsamt på gränsen till sövande, och tyvärr blottlägger det bristerna i själva berättelsen. Det händer egentligen inte så mycket mellan Cathy och hennes fosterbror Heathcliff – deras passion förblir oförlöst tills det är för sent. Efter ett tag blir det faktiskt långtråkigt med alla långa blickar och närbilder på kvistar som slår mot sovrumsfönster. Det blir tydligt att tiden kanske ändå har sprungit ifrån Brontës dömda kärlekspar.

Men Andrea Arnold har definitivt en roll att spela i framtiden.

Mer läsning

Annons