Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brott som måste beivras

Annons
Utsatta områden. De platser som är allra farligast för hjälppersonal är också de där de humanitära behoven är som störst, skriver Kristalina Georgieva, EU-kommissionär med ansvar för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering. Arkivbild: Nina Gorshkova/Scanpix-AP

Visste du att förra året fick fler hjälparbetare än FN-soldater sätta livet till i samband med insatser på fältet? Visste du att på tio år har antalet män och kvinnor som förlorat livet i mänsklighetens tjänst tredubblats – från 30 år 1999 till 102 år 2009, och antalet kidnappningar har gått upp från 20 till 92?

Jag var inte medveten om dessa siffror förrän jag tillträdde mitt uppdrag som EU-kommissionär med ansvar för frågor om humanitärt bistånd. Sedan dess har jag rest till många olika platser där människor dagligen ställs inför säkerhetsrisker.

Senast i juni besökte jag humanitära hjälpprojekt i Darfur som finansieras av EU. Jag mötte hjälparbetare i staden Nyala, en av få platser i Darfur som ansågs relativt säker för dem. Två dagar efter mitt besök kidnappades två av dem på sin egen förläggning. Lyckligtvis har de frigivits sedan dess, men personalen på platsen känner fortfarande stor oro för den egna säkerheten.

I dag lider det humanitära arbetet av ökat exponering för säkerhetsrisker – i form av allt från trakasserier, hot och kidnappningar till mord. Bara för några dagar sedan mördades åtta utländska hjälparbetare brutalt i Afghanistan. De hade stor erfarenhet och det var inte oförsiktighet som ledde till deras död. Den hemska sanningen är att hjälparbetare i allt större utsträckning utses till måltavlor. Hjälparbetare har traditionellt kunnat verka i någorlunda trygghet – dels genom att deras närvaro i viss mån ”accepteras” av de olika parterna i en konflikt, dels genom att deras insatser är strikt baserade på de humanitära principerna neutralitet, oberoende och icke diskriminering.

Men denna acceptans ifrågasätts alltmer i dagens konflikter.

I vissa fall blir hjälparbetarna måltavlor för att de ses som obekväma ”ögonvittnen” till illdåd mot civilbefolkningen, vilket man kunnat se exempel på i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo. I andra fall görs de till måltavlor som en del av en politisk eller ideologisk dagordning, som i Afghanistan.

Kidnappningen av hjälparbetare har också kommit att bli en lönsam affärsverksamhet på vissa platser. Oavsett de underliggande motiven är alla dessa övergrepp inte bara till skada för människor. De urholkar också tilltron till de universella värdena humanitet och solidaritet – oavsett religion, kultur, ras eller politiska värderingar.

De platser som är allra farligast för hjälppersonal, exempelvis Afghanistan, Somalia och Sudan, är också de där de humanitära behoven är som störst. Och i takt med att hotbilden gör det allt svårare att få ut hjälpen ställs hjälparbetare ofta inför ett hjärtslitande dilemma: att upprätthålla den livsviktiga kontakten med offren eller skydda sitt eget liv? Detta är skälet till att vi är skyldiga hjälparbetarna mer än bara vår sympati och beundran för deras engagemang och mod. Vi är skyldiga dem resoluta åtgärder på internationell nivå för att ändra utsikterna – och statistiken – när det gäller ett av de farligaste arbetena i världen. Som ledande humanitär bidragsgivare och politisk aktör tänker EU ta sitt fulla ansvar härvidlag.

I samband med FN:s generalförsamling i september kommer EU att lägga fram ett utkast till resolution om säkerhet och skydd för humanitär personal och FN-personal. Vi kommer samarbeta med övriga parter i förhandlingarna för att säkra största möjliga gemensamma stöd för denna FN-resolution och för dess praktiska genomförande på fältet. Vi kommer att utsträcka det politiska, tekniska och finansiella stödet till våra partner i det humanitära arbetet (FN-kontor, Röda korset/Röda halvmånen, icke-statliga organisationer med flera), i syfte att därigenom skapa förutsättningar att skydda den humanitära personalen på ett bättre sätt.

Vi gör allt vi kan för att stärka det förebyggande arbetet, till exempel genom att sprida information om internationell humanitär lagstiftning bland stridande parter och genom att införa praktiska säkerhetsprotokoll.

I de fall brott ändå begås mot humanitär personal kommer vi att stödja stränga påföljder. Att skjuta mot hjälppersonal är ett krigsbrott enligt internationella konventioner. Därför måste brott mot hjälppersonal bestraffas, dels som ett uttryck för rättvisa, men också för att avskräcka potentiella gärningsmän och få dem att förstå att de inte kan komma undan ostraffat.

Världsdagen för humanitära insatser högtidlighölls den 19 augusti. Vi har inte råd att stå och se på när hjälparbetare dödas. Det är tron på mänskligheten och dess framtid som står på spel. Skjut inte! Vi är hjälparbetare.

@NA 93-Funktionstext:

Läs mer om farorna för biståndsarbetare

på sidorna 4-5

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons