Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förödande att utestänga äldre

Annons
Räknas inte. Äldre står för erfarenhet och kunskap, men ges inte samma plats i samhället som andra grupper, skriver Inga Davidsson-Friberg, SPF. Arkivbild: Jeppe Gustafsson

Försöken att ställa äldre mot yngre och tala om tärande och närande i samhället har tagit ny fart. En medelålders kvinna (40-60 år) var mycket upprörd över att de äldre tar plats i samhället och utgör hinder för ungdomar. Kanske har uppgiften om att flera borde arbeta längre gett liv åt gnistan som Pär Nuder tände med talet om ”köttberget”. Ålderismen betyder att de äldre inte längre räknas med – de är utanför.

Det är ofta de medelålders som inte hört talas om ålderismen och som känner oro inför att jobba längre, att få lägre pensioner, att kanske inse att ”snart är jag där själv”. Men var finns sanningen – är det de äldre som bestämmer i samhället?

Nej, tvärtom! De har länge varit utestängda från beslutandet. I riksdagen finns bara nio ledamöter som är över 65 år, alltså tre procent representation för gruppen som är 25 procent av de röstande. I landsting och kommuner är det något bättre, men oftast placeras en pensionär långt ner på listan, men den står på en icke valbar plats. Enligt föreningen Äldres rätt i samhället, så sorteras personer över 65 år bort när partiernas valberedningar gör sitt jobb. Partierna har länge ropat efter yngre och när man hittat någon som vill ställa upp på listan och bli invald, så blir det inte så långvarig visit i fullmäktige, de tröttnar på den demokratiska processen. Undantagen finns naturligtvis.

I ideella organisationer är det ofta de äldre som drar ett tungt lass vid hembygdsgården, föreningslokalen och så vidare. Vem är det som lagar tak, målar, städar, kokar kaffe? Hur skulle samhället fungera utan ideellt arbete? Medan föräldrarna diskar och städar sitter de unga och pratar med varandra. Undantag finns. Hur har det blivit så? Samhällets styrande politiker har under flera årtionden fostrat människor till att samhället ska ta hand om allt och individen har inget ansvar. Kommunen ska fixa fritidssysselsättningar, ordna med skjuts till träning och så vidare. Om det är lika hemma att föräldrarna passar upp på barnen, så blir det en generation med annat tänkande än de äldre som fick lära sig att själva ordna fotbollsplan, cykla till träningen och så vidare. Undantag finns. När det gäller anhörigvård är det huvudsakligen pensionärer som vårdar sin make eller maka. Äldrevård i hemmet sköts till cirka 75 procent av anhöriga och kommunerna bara till 25 procent. Hur skulle det lösas utan de äldres insats?

Det är självklart att pensionärer opponerar sig när pensionerna bara höjts med cirka fem procent under tiden 1994–2008 samtidigt som lönerna (inklusive omräknat jobbskatteavdrag) gått upp 40 procent. Ännu ett utslag av ålderismen.

Ålderismen har funnits länge i Sverige, medan det i andra länder är viktigt att ha med äldre i företag och beslutsorgan, därför att de äldre står för kunskap, erfarenhet och vishet. Företag har en ”senior adviser”, som berättar om utvecklingen och därigenom kan förhindra att man gör om tidigare misstag. Här slutar folk sitt arbete i förtid för man känner trycket att lämna plats åt de yngre. Men kan en ung outbildad person ersätta någon med yrkeskunskap och lång erfarenhet? När Tvärsnytt rapporterade om vilka som skulle vara ombud till en kongress, påstods att det var bara äldre personer. De var mellan 37 och 57 år! Medelåldern var 50 år. Är alla dessa äldre?

Ålderismen är förödande för samhällslivet när man i stället borde ta vara på flera generationers kunskap tillsammans. Bekämpa ålderismen tillsammans.

Inga Davidsson-FribergSveriges pensionärsförbund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons