Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frankrike är ingen bra förebild

Annons
Inte lika demokratiskt som Sverige. Frankrikes förre president Nicolas Sarkozy till höger, och nyvalda president François Hollande, tillhör det franska valsystemet som är betydligt mer komplicerat än det svenska, skriver Helena Höjenberg. Arkivbild: Lionel Bonaventure, AP/Scanpix

Häromdagen meddelade republikanska föreningen att medlemmar åkt till Paris för lära av presidentvalet i Frankrike, "förebilden för hela Europa". Ett mer stolligt initiativ får man leta efter.

Det franska politiska systemet skulle fungera dåligt i Sverige. Det väcker faktiskt frågor även i Frankrike. Inför årets val presenterade flera politologer alternativa modeller som kan förbättra valprocessen. De fick inget gehör, men debatten lär återkomma.

Nye presidenten installerades i tisdags med stor pompa i Elyséepalatset. François Hollande har aldrig varit varken minister eller regeringsmedlem, och anklagas för att vara konturlös och oklar. Han har utlovat dyrbara reformer som tycks orealistiska att genomföra. Men ¿changement¿ var hans slagord, och förändring är vad fransmännen ville ha. För aldrig har väl en fransk president åkt utför i opinionen som Nicolas Sarkozy. Fallet beror endast delvis på att han inte lyckats genomföra vad han utlovade för fem år sedan. I stället är det hans ledarstil som uppmärksammats. I början av mandatet kritiserades han för att vara svag för glassigt leverne. Att han gjort offentlig avbön och ändrat framtoning har inte hjälpt. Många fransmän verkar avsky honom för att han inte levt upp till rollen som president.

Fransk politik är onekligen komplicerad. En gallup från februari visar att 63 procent av de tillfrågade som tänkte rösta på Hollande, gjorde sitt val utifrån att de inte vill ha Sarkozy som president. Och omvänt ¿ 69 procent av dem som ville se Sarkozy omvald, grundade sitt beslut på att de inte ville ha Hollande som president. Om detta speglar verkligheten så har bara en tredjedel av de franska väljarna röstat för någon av kandidaterna, dubbelt så många emot.

Nu i juni månad är det val igen. Då utses representanterna till Assemblée National, den lagstiftande församlingen. Lyckas högerpartiet UMP väl i detta val, ja då blir det dags för en famös ¿cohabitation¿. I så fall måste Hollande genast möblera om i sin nya regering, och får byta ut sin premiärminister mot en högerman eller ¿ kvinna. Detta hände 1997, högerpresidenten Chirac tvingades utnämna socialisten Lionel Jospin till premiärminister. Det politiska arbetet blev komplicerat och delvis lamslaget.

Att de svenska republikanerna har detta politiska system som föredöme är skrämmande.

Sedan lotteririksdagen försvann fungerar vår demokratiska modell mycket väl. Statsledningens uppgifter är klart uppdelade. En kungafamilj ägnar sig åt att långsiktigt symbolisera och representera, medan politiker ägnar sig åt politiken. På ett fredligt och rimligt sätt har vi lyckats ta med vårt många hundra år gamla kungadöme in i nutiden. Vår representativa monarki signalerar att vi respekterar både moderna demokratiska principer och vår egen historia. Detta säger något om oss som folk.

Dagens franska femte republik har utformats mot en annan bakgrund. I tvära kast och med blodiga, destruktiva faser. På pappret är den komplett demokratisk, med folkvald president och allt. Men inget för Sverige att ta efter.

Republikanska föreningen är förblindade av en het vilja att ordna samhället i idel enformiga linjer, göra det principiellt konformt på millimetern. Man väljer att se ett teoretiskt problem i det faktum att statschefen ärver sitt ämbete. Men i realiteten har detta ingen betydelse ¿ beviset är att Sverige, Danmark och Norge tillhör de mest demokratiska länderna i världen.

Något verkligt föredömligt i årets franska valkampanj var socialisternas initiativ. I stället för att bråka internt presenterades partiets alla aspiranter. Så fick alla fransmän rösta. Denna öppna process är ett steg framåt för demokratin, det är alla överens om. Något för svenska S att studera.

En annan reflektion. En strid ström av ministrar och andra företrädare för Sverige kommer till Frankrike på officiella uppdrag. Få gör avtryck i media. Men när kungen, drottningen eller kronprinsessan kommer ¿ då intresserar sig franska journalister och hakar även på med allmän information om det lilla lyckade landet i norr. Eftersom vi lever i en medialiserad och personfixerad värld, har en grå man eller kvinna som byts ut tid efter annan (republikansk president) svårt att hävda sig. Risken är att detta skulle bli ett anonymt ämbete. Vad heter Tysklands nye president, någon?

Helena HöjenbergJournalist

Kräcklingeoch Paris

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons