Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johan Lagerfelt. Om fallet da Costa och styckmordsåtalade läkare Förbundet utan moral

Annons
Stående presskonferens. Häktningsförhandlingar i styckmordsrättegången för nästan tio år sedan. Advokat Hans Christian Löth (i mitten) utanför säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt. Bild: Claus Gertsen/SCANPIX

Under rubriken ”Politikens döda hand på rätten” skriver ledarredaktionen om rättegången mot de svenska journalisterna i Etiopien. Och det finns ingenting att invända mot vare sig rubriken eller analysen. Det är självklart att rättegången och domen var politisk. Vi kan vara glada att något sådant inte skulle kunna hända i Sverige. Eller skulle det?

Av en slump fanns det en liten notis på annan plats som berättade att Högsta Domstolen (HD) än en gång, hade vägrat resning i da Costafallet, justitiemordet som har lett till att två före detta kollegor till mig har fått sina liv förstörda trots friande dom.

Fyra år i följd har jag motionerat till Läkarförbundet i frågan. De första tre åren försökte jag få förbundet att återkalla sitt uteslutningsbeslut från 1991 efter att kollegorna hade förlorat sina legitimationer under skandalartade former. Under dessa år har jag bara fått höra att min motion inte har kunnat behandlas av formella skäl, men vilka dessa skäl var fick jag inte veta.

De två senaste åren har jag inte ens beviljats tillträde till fullmäktige (FM) för att plädera för min ståndpunkt. Formellt förvisso helt riktigt, men ett illavarslande tecken på hur rädda man är inom förbundet för en öppen debatt.

I våras fick jag ”förklaringen” av förbundsjuristen. I ett brev i lika delar befriat från intellektuell stringens som moralisk förankring skrev han: ” … ingen skrivning i stadgarna om möjlighet för senare fullmäktige att upphäva tidigare fullmäktiges beslut rörande enskilda individers eventuella rättigheter till medlemskap. Det är avsaknaden av sådan reglering som utgör ett grundläggande formellt hinder för FM att sakbehandla frågan.”

Som vem som helst inser så skulle texten lika gärna ha kunnat vara: ”Då inget särskilt förfarande finns föreskrivit i stadgarna står det CS och FM fritt att agera efter eget gottfinnande.”

Med denna ”förklaring” i bakfickan valde jag en ny kurs i år och föreslog en stadgeändring som skulle tillåta ett tillrättaläggande av ett beslut som ” … i ljuset av en senare händelseutveckling visar sig vara uppenbarligen felaktigt …”.

Men inte ens denna omformulering föll Centralstyrelsen (CS) eller fullmäktige på läppen. Med detta kan vi då konstatera att inga beslut går tydligen att ändra på – Läkarförbundet uttalar sig ex catedra.

För att ytterligare understryka Läkarförbundets vilja att sopa frågan under mattan framför en sakdiskussion, envisas man hela tiden med att hävda att frågan om förnyat medlemskap finns välreglerat i stadgarna och endast kan tas upp av den enskilde. Men ingenstans i mina sammanlagt fyra motioner finns ett enda ord om att våra två kollegor vill återinträda i förbundet. Det har aldrig handlat om medlemskap utan endast om ett försök att få upprättelse efter ett juridiskt övergrepp.

Men gång på gång, med den drucknes envishet, återkommer successiva ordföranden, förbundsjuristen och CS om medlemskap och hur det ska hanteras. Undanflykterna är många, man gömmer sig bakom olika dimridåer, men syftet förblir densamma – att undvika en debatt i sakfrågan. Vad som helst utom att tvingas tillstå att uteslutningsbeslutet från 1991 nu har överlevt sig självt, saknar juridiskt och moraliskt rättfärdigande och borde förklaras vara caduc.

Att luta sig tillbaka och säga ”Vi måste utgå från att det juridiska systemet i Sverige fungerar” som ordförande Marie Wedin förespråkar, är alldeles för naivt. Läs ”Felaktigt Dömda – Rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt” av före chefs-JO Hans-Gunnar Axberger! Vad vi och våra två kollegor behöver är en ordförande och en styrelse med fungerande moralkompass som kan ställa sig upp och ta strid för det rätta.

I en ohelig allians har sålunda det juridiska etablissemanget och Läkarförbundet tillsammans valt att strunta i lagen, blunda för fakta, åsidosätta moral och rätt och offra två människor för att försöka dölja sina tillkortakommanden. Visst förnimmer vi politikens döda hand i denna sorgliga process.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons