Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S vill utnyttja drevet

Annons
Under lupp. Sedan boken ”Den motvillige monarken” gavs ut har kraven på insyn i hovets ekonomi ökat, skriver Andreas Norlén och Lotta Olsson (M). Arkivbild: Jonas Eriksson

På senare tid har redovisningen av hovets ekonomi varit omdebatterad. En del tycks tro att kungen får tiotals miljoner kronor som han kan använda till privata utgifter utan bokföring och utan kontroll. Så är det givetvis inte – och det enda skälet till att detta nu debatteras är att Socialdemokraterna vill ta politiska poäng på drevet mot kungen.

Hovets omsättning per år är ungefär 346 miljoner kronor. Anslaget från riksdagen är ungefär en tredjedel, 123 miljoner. Resten är intäkter från Djurgårdens förvaltning och visningen av de kungliga slotten. Både per capita och i kronor är det svenska hovet billigast i Norden. Det kostar varje svensk knappt 14 kronor per år.

Verksamheten består av tre huvuddelar: hovstaten, slottsstaten och Kungliga Djurgårdens förvaltning. Hovstaten svarar för bland annat ledning och administration, program, representation, statsbesök, ceremonier och kommunikation. Tre fjärdedelar av kostnaderna går åt till personal. Slottsstaten förvaltar de kungliga slotten, medan Djurgårdsförvaltningen just förvaltar Djurgården. Hovets ekonomiavdelning bokför allt detta. Slottsstatens och Djurgårdsförvaltningens räkenskaper granskas av Riksrevisionen, medan hovstatens räkenskaper granskas av ett auktoriserat revisionsföretag.

Hovet är inte en myndighet under regeringen eller riksdagen, utan direkt underställt statschefen. Hovets oberoende ställning i förhållande till regering och riksdag bekräftades av de borgerliga partierna och S genom 1971 års Torekovskompromiss, som också innebar att Sverige förblev en monarki, men att monarken fråntogs all politisk makt.

År 1996 kom hovet och regeringen överens om att hovet ska avge en årlig verksamhetsberättelse, som sedan 2006 också innehåller en mer detaljerad redovisning av hovstaten. Detta ger en god bild av hur hovets resurser används – samtidigt som hovets oberoende bevaras.

Socialdemokraterna har varit nöjda med detta, men kräver i år plötsligt ökad insyn i hovets ekonomi. Varför? Det finns bara en ny faktor: ”Den motvillige monarken”. Boken handlar inte om hovets ekonomi, men gav upphov till ett mediedrev mot kungen, som gjorde det legitimt att angripa honom och hovet. Den som både ville ha en plats i strålkastarljuset och försvaga monarkin hade ett gyllene tillfälle. Den chansen tog socialdemokraterna väl vara på.

Socialdemokraterna har på senare tid ifrågasatt flera långsiktiga och breda överenskommelser, först pensionsöverenskommelsen och nu Torekovskompromissen. Det är inte att ta ansvar för Sverige. Alliansen, däremot, vårdar dessa överenskommelser.

Lotta Olsson

Riksdagsledamot (M),

Örebro län

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons