Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Social demokrati” försvann med Juholt

Annons

Socialdemokratiska väljare är märkliga. Inte för att de röstar på ett annat parti än jag för det har jag respekt för, utan för att de röstar på ett parti som nästan saknar synlig politik. Den finns naturligtvis men sedan Stefan Löfvén tog över som ordförande för drygt två månader sedan har han varit i princip osynlig. Jag har respekt för om han som kommer lite ”snett utifrån” och inte har så bred partipolitisk erfarenhet och behöver en inkörsperiod. Men det är trist att det är så tyst. Det arbetas säkert febrilt i kulisserna och en dag lär vi bli varse vart S är på väg under Löfvén. Inget konstigt med det, men vem vill rösta på ett parti man inte riktigt har koll på och som inte driver en aktiv och djärv oppositionspolitik? Det är faktiskt deras jobb oavsett om partiledaren sitter i riksdagen eller ej!

Å andra sidan ska vi kanske vara glada över att S inte ens försöker ta så stort utrymme nationellt, med tanke hur tokigt det blir när S försöker sig på konstruktiv och ansvarsfull politik. Örebro är ett skräckexempel på det just nu. Handlingskraften är det väl inget större fel på, men resultatet är allt annat än uppmuntrande.

Ända sedan det stod klart att Örebro skulle styras av en blocköverskridande majoritet har vi mötts av stängda dörrar, härskartekniker och ogenomtänkta beslut. Nedläggningen av Wadköpings utbildningscenter, det märkliga upplägget av Vivallabolaget (för det är precis vad ”Västerporten” egentligen är) och den okänsliga uppsägningen av Praktikcentrums anställda är kanske de tydligaste exemplen på hur kommunledningen styr och ställer utan hänsyn till de som drabbas. Dessvärre påverkar det inte enbart de som direkt berörs av besluten utan också hela Örebro. Oss som skattebetalare och hela regionens utveckling.

Jag kan bara, med sorg i hjärtat, konstatera att den ”sociala demokratin” försvann med Håkan Juholt. För oavsett vad Stefan Löfven, Lena Baastad, Thomas Esbjörnsson och deras partikamrater väljer att kalla det, är vikten av att värna de svaga (med folkpartistisk terminologi ”det glömda Sverige”), en oerhört viktig utgångspunkt för varje seriös politiker!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons