Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjukvården är en djungel

Annons

Sjukvården i dag är en djungel. Och trots min kunskap om hur den fungerar har jag svårt att lotsa mig fram. Hur ska det då vara för en ”vanlig” patient som helt saknar kompass? En patient som inte vet vilka trådar han/hon kan dra i för att det ska börja lossna? Dessa stackare hamnar längst bak, i bästa fall. Troligtvis hamnar de helt utanför.

För att få den vård som var och en av oss som patienter är berättigade gäller det att stå på sig. Att orka stå på sig. Att orka vara jobbig. Och det ordentligt. Det är få personer inom sjukhusets väggar som tar sig tid att lyssna, och på tok för få som vågar ta ansvar och förmedla vidare de brister som synliggörs i patienternas upplevelser.

Det låter fint att ha ett holistiskt synsätt, det låter fint att låta patienten träda fram och det låter fint att vi har vissa rättigheter. Tänk bara om det också kunde införlivas i verksamheten. Men den tid och pengar liksom det mod som detta kräver saknas. Så länge vi kan peka på faktorer som leder till en försämrad sjukvård så kan också personalen gömma sig bakom dessa.

Det går att skylla bristerna på någon eller något annat. Ingen behöver ta ansvar, ingen behöver bemöta och förmedla bristerna vidare. Det kan bollas hur som helst med patienter, bollas vidare och tillbaka, om och om igen.

Patienten har inga särskilda rättigheter i en verksamhet där humant bemötande är en bristvara. Så räkna med köer, räkna med okunskap och otrevligt bemötande, räkna med att bli bollad mellan olika avdelningar, räkna med att telefontiderna är slut, räkna med att det tar stopp i systemet, räkna med att ingen vill ta ansvar, räkna med att ingen hjälper dig vidare, räkna med detta så slipper du som patient, i bästa fall, bli besviken.

Örebro

”Frustrerade föräldrar”

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons