Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 Alla vet – men ingen gör något

Annons
En jord för alla. Den indiska fysikern och feministen Vandana Siva citerade Gandhi: ”Jorden räcker till för alla, men inte för ett fåtal personers girighet”. Arkivbild: Ronald Zak/Scanpix-AP

I dag anländer 130 höga politiker till Rio de Janeiro. De har tagit sig tid att under tre dagar försöka enas om en sak – att rädda världen.

En del har inte tid. USA:s president Barack Obama har sin återvalskampanj att tänka på och Tysklands Angela Merkel har nog med bekymmer på hemmaplan Europa. För hennes del handlar det om att hantera miljardbelopp för att dämpa krisen i en del EU-länder.

För fyra år sedan blev begreppet ekonomisk kris högst påtaglig vardag. Krismedvetandet har höjts hos oss alla. Det finns en annan kris som inte alls lyckats placera sig på dagordningen. Fast den egentligen borde ligga i topp.

Jag är i Rio de Janeiro denna vecka, mitt i den brasilianska vintern, den som mest påminner om svensk högsommar. Under flera veckor har tusentals människor från hela världen samlats här för att prata om hur vi alla ska kunna undvika jordens undergång.

Jordens undergång är att ta i. Planeten kommer säkert att överleva klimatförändringarna. Värre är det för invånarna, människor och djur. Och växter.

Det som slår mig här är samförståndet. Gårdagens klimatförnekare har förpassats till historiens skräpkammare. Från det officiella kongressområdet för Rio+20-konferensen kommer samma budskap som från ”Folkets toppmöte” som pågår samtidigt i Rios centrum.

I måndags deltog Jean-Pascal van Ypersele från FN:s klimatpanel, IPCC, i en paneldebatt på ”Folkets toppmöte” och visade de numera välkända kurvorna på temperaturhöjningen, på stigande havsnivå och smältande isar. Klimatförändringen hotar att utrota upptill 30 procent av växter och djur. Av människorna drabbas i första hand de fattiga, de gamla och de unga.

Jean-Pascal van Ypersele hade lika gärna kunna visat sina diagram för världens toppolitiker på den officiella konferensen, utan att bli motsagd.

Rio+20 handlar inte enbart om klimat, utan lika mycket om rättvisa, precis som det gjorde för 20 år sedan. Det är just detta som gör det extra krångligt för världens ledare att komma överens.

För den plan för utveckling som de borde enas om, måste innebära att dagens fattiga, som utnyttjar en så liten del av jordens resurser, har rätt till mer. Och det kan bara ske på bekostnad av de rika länderna. Som Sverige.

De som har ska alltså dela med sig. Fördelningspolitik som vi känner den måste bli global och inte en angelägenhet för nationer eller ens unioner. En kvinna på landsbygden i Rwanda har lika stor rätt till sin del av jordens begränsade resurser som en vd i Örebro.

Rio+20 är en konferens om hållbar utveckling. För 20 år sedan var temat detsamma. Sedan dess har utvecklingen varit motsatsen till hållbar och kurvorna visar tydligt att allt pekar åt fel håll.

Den indiska fysikern, feministen och aktivisten Vandana Shiva deltog i samma panel som Jean-Pascal van Ypersele. Hon citerade Gandhi: ”Jorden räcker till för alla, men inte för ett fåtal personers girighet”.

Samma dag som panelsamtalet ägde rum, marscherade tusentals genom Rios gator, mest kvinnor och många från latinamerikanska ursprungsbefolkningar. Sambatrummor ackompanjerade slagorden. Den som var med på 70-talet kände igen en del av parollerna - och de röda fanorna.

I dag handlar det inte om vänster mot höger, hävdade Oliver Greenfield på en presskonferens dagen innan i samband med den officiella konferensen. Han företräder 30 ideella organisationer för en ”grön ekonomi”. Perspektivet måste vara ett helt annat, enligt hans syn.

I dag ska politikerna börja göra sitt i Rio. D, som borde vara mest lämpade att hantera kriser, ska förvandla allt prat till handling.

Mer läsning

Annons