Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Även rika män kan göra gott

Annons
Jultid. Insamlingsbössorna möter julshoppare. Välgörenhet är en angelägenhet för alla i dag, även de superrika. arkivbild: Malin Eriksson

Uppklädda i frackar och aftonklänningar deltog 1 200 gäster i lördags i en av världens mest glamorösa välgörenhetsgalor. Varken festen eller prispengarna hade funnits om inte industrimannen Alfred Nobel valt att snuva arvingar på miljonerna och i stället gjort sig själv till ”den store donatorn”.

Denna givmildhet, om än med helt andra summor, brukar drabba oss lite till mans så här i jultider. Insamlingsbössorna möter julshoppare på stan. Mynt eller sedlar blir ett sätt att köpa sig lite samvetsfrid när kontokorten gått varma.

Välgörenhet är inget entydigt begrepp. Bilden finns av den rika nåden som ger bort några slantar till fattighjonen, som förväntas niga och bocka ända ner i backen av tacksamhet. Den som ger av sitt överflöd gör det helt på sina egna villkor. Mottagaren är maktlös.

När det moderna Sverige växte fram växlades de gamla välgörenhetsinrättningarna bort och den skattebetalda välfärden började växa. I stället för godtycke, om än godhjärtat, gick makten över till folkvalda politiker. Välfärden innefattade alla, inte bara de fattiga. Solidaritet blev den nya etiketten. I dag värnar alla politiska partier välfärden som grunden för det goda svenska samhället.

Välgörenheten utplånades inte utan tog sig nya former. Med stigande nationell rikedom fick alla svenskar möjlighet att dela med sig av sitt relativa överflöd. Radiohjälpen blev ett sätt att mobilisera. Vi som är tillräcklig gamla minns de fruktansvärda bilderna av svältande barn under Biafrakriget.

Var och en av oss kunde, och kan, vara som forntidens fina damer. Vi delar med oss, på våra egna villkor. Samvetet och plånboken får avgöra hur mycket.

Även de rika fortsätter med sin klassiska syssla. Zlatan Ibrahimovic, förmögen på fotboll, har kommit ut som välgörenhetsman. Han har ju en del att ta av.

I USA är filantropin big business. Bill Gates och Warren Buffet är tvåa och trea på listan över världens rikaste. De delar samma intresse för välgörenhet som den absolut rikaste, den mexikanske finansmannen Carlos Slim.

Bill Gates har en stiftelse ihop med sin fru Melinda sedan 2000, en familjeangelägenhet som är lika med världens största välgörenhetsorganisation. För fem år sedan donerade listtvåan Warren Buffet det mesta av sin förmögenhet till Gates stiftelse. Ingen idé att öppna eget, när det finns något som redan funkar, ansåg han som sett miljarderna rulla in på sina smarta investeringar i andras bolag.

Bill och Melinda Gates stiftelse verkar över hela världen och har samma typ av allmänna mål som nationell biståndsverksamhet. De finansierar bland annat vaccinationsprogram. Logiken är enkel. Förutom att barn räddas till livet, oomtvistat gott i sig, är de friska barnen grunden för utvecklingen. De kan gå i skolan och de kan arbeta.

Det finns kritik mot Bill ” The God Guy” Gates. Han anklagas för att investera i ”fel” branscher, som olja och läkemedel. Andra hävdar att hans frikostighet är botgöring för det tidigare livet som hårdför boss för Microsoft. Dessutom har han makt och inflytande i USA – utan demokratiskt mandat.

Det sista gäller också i högsta grad Warren Buffet. Multimiljardären har vädjat till de amerikanska politikerna att höja skatten för sådana som han, han som betalar mindre andel skatt än sin anställda sekreterare.

Gates och Buffet har makt. De har alltid de rika.

Men även rika kan göra samhällsnytta. Den typen av välgörenhet får gärna bestå.

Mer läsning

Annons