Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ceremoni räcker inte

Annons

En sjuårig pojke omhändertas av myndigheterna någon gång på 40-talet. Han placeras i en familj som bedriver ett jordbruk. Men han får inte sova inne i huvudbyggnaden, utan i ett uthus. Det gäller även under vintern. Han får inte äta middag tillsammans med familjen. Han uppfostras med sparkar, örfilar och knuffar. Och barnavården kommer aldrig på besök för att kolla hur han har det.

En nioårig tjej omhändertas på 50-talet. Men det visar sig att pappan i fosterfamiljen är svårt alkoholiserad. Han misshandlar både sin hustru och och fosterbarnet, ibland med tillhyggen. Av journalerna framgår det att myndigheterna kände till att fosterpappan var alkoholist.

Berättelserna är vidriga. I den så kallade Vanvårdsutredningen beskrivs en rad exempel på hur barn omhändertogs – och skickades till familjer där det skedde allvarliga övergrepp. Kontrollen verkade vara obefintlig. Det hände även att barnen – med berått mot – skickades till familjer som inte hade några som helst förutsättningar att ge dem en vettig uppväxt.

Utredaren lämnade förslag om hur de personer som utsatts för dessa övergrepp ska ersättas. Det ska gärna erkännas att det inte är någon lätt uppgift. Det kommer att bli gränsfall när det gäller definitioner, beviskrav och tidsgränser.

Det finns bara två sätt att undvika sådant. Den ena är att ge ersättning åt i stort sett alla som begär det. Det andra är att inte ge någon ersättning alls.

Folkhälsominister Maria Larsson har bestämt sig för den sistnämnda lösningen. Det är kanske bra för statsfinanserna. Men det är inte bra för förtroendet för staten.

Vanvårdsutredningen har trots allt gjort ett försök att definiera vilken typ av vanvård som ska leda till att ersättning betalas ut och vilka bevis som ska krävas. Det ska krävas något mer än den egna berättelsen, någon form av stödbevisning. Men utredaren föreslår att beviskraven ska sättas förhållandevis lågt.

Kvinnan som blev slagen av en alkoholiserad fosterpappa på 50-talet och mannen som tvingades bo i ett uthus på 40-talet måste få någon form av upprättelse, även om det är svårt att bevisa exakt vad som hände för ett halvt sekel sedan.

Skadeståndsbeloppet kan diskuteras. Men att enbart be om ursäkt och ge de drabbade en ceremoni är inte tillräckligt.

Mer läsning

Annons