Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De hårda nypornas lov

Annons

Finansministrar har en särskild ställning hos oss, om inte i våra hjärtan så i alla fall i vårt medvetande. För de mognare medborgarna lever socialdemokraten Gunnar Sträng kvar i minnet, mannen med den myndiga rösten som höll i statens pengar under de åren då tillväxt och ökat välstånd var något vi tog för givet.

Nu är den ekonomiska verkligheten annorlunda. Sverige är en liten del av en global ekonomi, mer beroende av omvärldens efterfrågan på svenska varor och tjänster än för 30 år sedan.

Dagens rikshushållare Anders Borg kommer från den andra sidan av den politiska skalan. Trots valrörelse upprepar han ständigt sitt mål – starka statliga finanser. Just på posten som finansminister suddas de ideologiska skillnaderna bort. Uppgiften är glasklar oavsett partitillhörighet – håll i pengarna.

Denna tråkiga kamrersattityd är bokstavligen guld värd i dessa magra tider. Kaoset i en rad euroländer visar med förskräckande tydlighet att en annan svensk finansminister, Göran Persson, hade alldeles rätt. Den som är satt i skuld är icke fri. Grekerna måste nu underkasta sig en sträng avmagringskur för att sanera den ruttna offentliga ekonomin. En rad andra länder står på tur. Snart blir denna krassa verklighet också politik i en av Europas stormakter, Storbritannien.

En sund ekonomi går hand i hand med demokratin. Historien bär vittnesmål om hur illa det kan gå om inte statsfinanserna är i ordning. I förkrigstyskland ledde den förödda ekonomin till massarbetslöshet, hyperinflation och till slut Hitlers maktövertagande. Sovjetunionen sprängdes inifrån av en ekonomisk politik, som inte hade något med verkligheten att göra.

Kuba, en av världens mest hårdföra diktaturer, har nu också stora problem. En fjärdedel av de statsanställda ska förlora sina jobb. Det finns inte ens pengar att betala ut den usla månadslönen på omkring 150 kronor. Regimens löfte om full sysselsättning visar sig nu i sin totala nakenhet. Det är mycket möjligt att Castro-styret ofrivilligt fött fram en revolutionär kraft som spränger sönder diktaturen. Det går att tysta oppositionella i fängelser, men det går inte att tänka bort miljontals medborgare utan försörjning.

Visst ska skattepengarna användas. Men det går inte i längden att leva över sina tillgångar. Då hotas inte bara diktaturer utan även demokratier.

Mer läsning

Annons