Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den ruttna staten Kuba

Annons

Diktaturer har en förkärlek för militärparader. Första majfirandet i gamla Sovjetunionen visade upp kilometerlånga rader av perfekt drillade soldater, uppblandat av krigsmaskiner. I dag är Nordkorea världsledande i denna uppvisningsgren. Och Kuba.

Ledningen för den kommunistiska enpartistaten Kuba valde en militärparad för att fira sin 50-årsdag i går, den perfektionistiska ytan som döljer ett inre kaos och sönderfall. Ingen lär gå på den finten.

Kommunistpartiet samlas till kongress för första gången på 14 år. På programmet står reformer. Det handlar inte om att ge vika för krav på det som borde vara självklara fri- och rättigheter för folket. Precis som i gamla Sovjet är det ekonomin som sviker makthavarna. Kuba är in princip bankrupt.

Kuba har diktaturen gemensamt med Kina. De kommunistiska ledarna i Kina har sedan länge insett att den socialistiska planeringsekonomin är en usel herre över ekonomin, som enbart leder mot fattigdom, både för medborgarna och nationen. De kubanska makthavarnas grandiosa självbild har stoppat dem för att agera smart. I stället har verkligheten lett till massavskedande från de helt dominerande statliga arbetsplatserna, och indragna matransoner. Kubanerna har dragits med i fallet, ner i än värre fattigdom.

President Raúl Castro, Fidels lillebror, har också tvingats tillåta småskaligt privat företagande. Nu ska de kanske bli lite mer i den vägen.

Helt meningslöst. Efter 50 år av vanstyre är Kubas enda chans att växla över till demokrati. Landet har förutsättningar att gå en blomstrande framtid till mötes. USA kan släppa sitt kvävande handelsembargo, landets utbildade elit kan verka i Kuba i stället för att exporteras och entreprenörerna kan frodas fritt. Omvärldens plikt är stödja alla demokratiska krafter i landet. För de finns där.

Mer läsning

Annons