Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett historiskt beslut

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

Med 240 röster mot 18 sade riksdagen ja till att Sverige ska delta i bevakningen av flygförbudszonen i Libyen. Bara Sverigedemokraterna röstade nej. En ledamot från Miljöpartiet och fyra från Vänsterpartiet avstod från att rösta.

Beslutet är historiskt. För FN:s del – och för Sveriges.

FN har för första gången agerat med kraft för att skydda civilbefolkningen i ett inbördeskrig. Det dröjde nog lite för länge. Men beslutet skedde ändå tillräckligt tidigt för att ha betydelse. Därmed sätter FN en ny standard för folkrätten. Ett lands regering kan inte agera hur som helst mot sin egen befolkning och sedan hävda att det är en ”inre angelägenhet”. Förbudet mot att regeringar massakrerar sin egen befolkning har blivit mer på riktigt. Omvärlden reagerar inte enbart med uttalanden.

I Bosnien dröjde det år innan det internationella samfundet agerade mot de bosnienserbiska styrkornas belägring av Sarajevo på 90-talet. När 800 000 människor mördades i Rwanda 1994 gjordes ingenting alls. Nu är en förändring på gång.

Även inrikespolitiskt väger beslutet tungt.

För några månader sedan ansåg de rödgröna partierna att Sverige skulle verka för att alla amerikanska baser utomlands skulle stängas, i ett gemensam överenskommelse om utrikespolitiken. Nu tillstyrker samma partier en militär operation som förutsätter att USA har baser utomlands. Operationen leddes från början av USA. Sedan tog Nato över. Till och med Vänsterpartiet anser uppenbarligen att Nato kan göra något positivt, även om organisationen beskrivs som ett hot mot den svenska alliansfriheten i partiets program.

Visserligen fegar Sverige från sitt ansvar, genom att säga att våra flygplan inte får skjuta på markmål. Men vi deltar ändå i en konkret insats för att förhindra att civila massakreras. Utrikesminister Carl Bildt sade i riksdagsdebatten att Sverige stöder de attacker mot markmål som sker, även om vi inte själva deltar i attackerna. Just därför blir det svårt att se några sakliga argument för de begränsningar som regeringen har ålagt den svenska styrkan. Regeringen tycker tydligen att det är okej att bomba, bara vi själva slipper göra det.

I riksdagsdebatten väckte Folkpartiets Carl Hamilton frågan om marktrupper. FN-resolutionen – som flyginsatserna grundas på – säger uttryckligen att marktrupper inte får användas. Men om vi nu anser att vi har rätt att använda våld för att skydda civila – vad är det som säger att det bara får ske med flygstridskrafter? För varje dag som Gadaffis regim biter sig kvar vid makten blir den frågan mer aktuell.

Mer läsning

Annons