Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förnuft och känsla

Annons

Sverige ska delta i den Nato-ledda aktionen i Libyen. Regeringen har försäkrat sig om stöd från Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att sända åtta Gripenplan och 130 militärer för att hjälpa till att upprätthålla flygförbudszonen.

Diktatorn Gaddafis krig mot sitt eget fok har skickat stötvågor in i den internationella politiken. Sverige har ända tills nu hållit sig i skydd. Utrikesminister Carl Bildt var i början mycket avvaktande i sina kommentarer. Han konstaterade 21 februari ”att det handlar inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att få stabilitet och rimlig utveckling.” Det var en formuleringen i den högre diplomatiska skolan som inte anstod en minister.

FN:s säkerhetsråd fattade 17 mars sitt beslut att införa en flygförbudszon. Det gav legitimitet åt krigsaktioner mot Gaddafiregimens stridshandlingar. Nu ska Nato ta över ledningen från USA. Och Sverige ska delta aktivt.

Ord som brådska lämpar sig väldigt illa när Sverige ska gå i krig, sa statsminister Fredrik Reinfeldt i går, ett statsmannauttalande om att förnuftet vunnit över känslan.

Socialdemokraterna har kritiserat regeringen för att dröja med besked. Nu kommer kritiken mot det svenska beslutet från andra partier inom Alliansen. Både Centerpartiet och Folkpartiet vill att det svenska stridsflyget ska ha möjlighet att slå mot mål på marken. Att bevaka flygförbudet är en halvmesyr, hävdar Jan Björklund med motiveringen att det inte finns något libyskt flygvapen kvar. Kriget förs i dag på marken.

Halvmesyr eller inte – den svenska insatsen handlar i botten om att även vi solidariskt ska ställa upp på ett FN-beslut, trots att det medför krigshandlingar. På samma sätt deltar svensk trupp i Afghanistan, ytterst på uppdrag av FN och den legitima afghanska regeringen.

En ”halvmesyr” är definitivt bättre än ingenting. Den militära aktionen mot Gaddafi är med nödvändighet tidsbegränsad.

Toppmötet i London har en svårare uppgift att lösa – hur en samlad omvärld ska stötta de inhemska demokratiska krafterna i Libyen efter krigsslutet. Målet måste vara att till varje pris förskona libyerna från en utveckling som i Irak eller Afghanistan.

Mer läsning

Annons