Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 ”Hmm ... så måste vi nog göra.”

Annons
En av två. Kjell-Olof Feldt har dissekerat sitt parti och funnit att Göran Persson, efterföljare som finansminister, är en orsak till dagens problem. arkivbild: Jessica Gow/SCANPIX

Ministern fotograferades i smyg från riksdagens balkong när han skrev sina historiska rader: ”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit”. Den poetiska kvaliteten är diskutabel. Däremot är det politiska innehållet tungt.

Författaren, Kjell-Olof Feldt, var 1983 finansminister i den socialdemokratiska regeringen. Hans ”dikt” avslöjar vad han tyckte om partiets politik att omvandla den fackliga stridsfrågan om löntagarmakt i företagen till lagar.

Sju år senare avgick Kjell-Olof Feldt när han misslyckades med att få igenom ekonomiska åtstramningar i en svensk ekonomi där inflationen skenade. Ministern var slut som politiker, men gjorde inte slut med politiken.

”En kritisk betraktelse – om socialdemokratins seger och kris”. Så heter den bok som Kjell-Olof Feldt precis kommit ut med. Titeln säger mycket, men inte allt.

Författarens syfte är att ge sin syn på vad det en gång så stora partiet måste göra för att återupprätta väljarnas förlorade förtroende. Han beskriver också hur det gick till när 45-procentspartiet minerade marken för sig själv.

Det är inte bara Kjell-Olof Feldt som ser 1970 som ett historiskt år i Sverige. Fram tills dess växte efterkrigsekonomin som om det inte fanns några gränser. De kriser som uppstod hanterades, gick över och partiet gick från en angelägenhet för arbetare till att vara ett parti med en välfärdspolitik som gynnade bankkamrerer och sjuksköterskor. Alla skulle med och partiet svingade sitt magiska spö.

Då, 1970, blev det andra tider. Socialdemokraterna utmanades både från vänster, facket, och från höger, de borgerliga partierna, de som 1976 lyckades bryta Socialdemokraternas ”eviga” regerande. S kom tillbaka i valet 1982. Regeringen och finansminister Feldt klippte genaste till med en rekorddevalvering (totalt omöjligt i dag) för att sparka i gång det haltande näringslivet och motverka den växande arbetslösheten.

Full sysselsättning var Socialdemokraternas främst mål då – och förmodligen i dag. Arbete som ger skatter är fortsatt förutsättningen för att vi ska kunna ha några pengar att omfördela för det allmännas bästa, det där vi kallar välfärd.

Kjell-Olof Feldt berättar historien om regeringstid och om oppositionstid, om avregleringar, privatiseringar, skatteuppgörelser, maxtaxa, krispaket och stoppaket. Och om hur budgetdisciplin och låg inflation blev det klart lysande målen för svensk ekonomi, oavsett parti (nästan).

Kjell-Olof Feldt noterar att den regering han ingick i inte fattade att Sverige lämnat den eviga tillväxten och för en hantering av ”krisernas ekonomi”. Det kan möjligen skyllas på nyhetens obehag. Men i dag, 30 år senare, är detta inte möjligt – om man vill vara trovärdig.

Socialdemokraterna har en tendens att skylla allt dåligt på motståndare och ta åt sig äran för allt gott, enligt Kjell-Olof Feldt. Ett dubbelfel. Dels lurar man sig själv, dels tröttnar väljarna. Självbelåtna maktspelare går helt enkelt inte hem i Sverige på 2000-talet.

Kjell-Olof Feldt, som på sin tid personifierade den så kallade kanslihushögern, kommer fram till slutsatsen att Socialdemokraterna måste fortsätta att samla sig och inte stressa fram klatschiga slogans. Den tyglade Stefan Löfven lär passa den rollen. Löfvens tal om att börja i verkligheten ligger i linje med farbror Feldts råd.

För ”den gamle” finns en fråga som partiet måste prioritera för att bli trovärdigt: framtidens välfärd.

Den fråga borde vara lika viktig för alla partier.

Mer läsning

Annons