Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon borde haft mer respengar

Annons
Snål budget. Sofia Arkelsten borde ha sagt nej, när Shell ville bjuda henne på en resa. Men riksdagens ledamöter har en alltför snål resebudget. Arkivbild: Bertil Ericson/Scanpix

Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten åkte på lyxresa på oljebolaget Shells beskostnad. Sedan har det visat sig att hon dessutom reste till Tanzania på bekostnad av RFSU och till Finland på bekostnad av energilobbyn.

Riksenheten mot korruption ska nu granska resan som Shell bjöd på. Så frågan är nu: Begick Sofia Arkelsten ett brott. Eller hade hon bara dåligt omdöme? En riksdagsledamot får inte försätta sig i en situation där han eller hon blir beroende av ett privat företag.

Fredrik Reinfeldt vill naturligtvis inte sänka den nya partisekreteraren det första han gör. Men nog borde han ha varit tydligare. Han borde ha sagt att resan var fel. Punkt!

Om resan var intressant, borde Sofia Arkelsten ha betalat den själv, eller rättare sagt, låtit riksdagen betala den. Det har sagts att hon ännu inte hade förbrukat sin resebudget.

Men de enskilda riksdagsledamöterna förfogar över en pytteliten budget för utlandsresor. Det rör sig om 50 000 kronor under en fyraårig mandatperiod, i genomsnitt 12 500 kronor per år. Det räcker till en resa i Europa på några dagar – eller möjligen två resor om ledamoten snålar ordentligt. De får inte bara sticka iväg på eget bevåg. Varje utlandsresa ska först granskas av en av de vice talmännen.

Visserligen är det sant att riksdagsledamöterna reser betydligt mer än för 12 500 kronor per år. Utskotten har var sin resebudget. En ledamot kan bli utsedd att ingå i en delegation till exempelvis FN eller Europarådet – och kommer på så vis att få se lite mer av omvärlden. Dessutom kan partierna använda en del av partistödet för utlandsresor.

Till det ska läggas att reglerna för inrikes resor är mer generösa. Många ledamöter har till exempel årskort på SJ, vilket innebär att de kan resa kors och tvärs i landet.

När det gäller just utlandsresor har riksdagen lagt tyngdpunkten på utskotten och partierna. En riksdagsledamot från Örebro län ska lita på att de egna partiföreträdarna i till exempel utrikesutskottet är så kloka att de ger rätt rekommendationer.

Det svenska politiska systemet bygger på just partierna. Vi röstar på partier. Och i riksdagen förväntas riksdagsledamöterna vara lojala med sina gruppledare och sina experter på olika sakområden.

Men säg att en enskild ledamot från Örebro län vill resa till Afghanistan, för att bilda sig en egen uppfattning om läget – inför ett beslut om framtiden för den svenska truppinsatsen. Då räcker inte 12 500 kronor särskilt långt.

Jag menar att det måste också finnas utrymme för enskilda ledamöter att studera även sådana frågor som går utanför vad som behandlas i det egna utskottet i riksdagen. Det kan till exempel handla om att uppmärksamma en internationell konflikt som fått liten eller ingen uppmärksamhet. Det måste finnas en balans mellan den enskilda riksdagsledamotens integritet och lojaliteten med det egna partiet.

Jag anser fortfarande att det var fel av Sofia Arkelsten att resa på Shells beskostnad. Att hon desstom nämnt oljebolagets namn i en rad bloggar och i ett riksdagstal är komprometterande.

Men med en alltför snål resebudget ökar frestelsen för att tacka ja till olika typer av inbjudningar – och att nämna det inbjudande bolaget på sin blogg några gånger.

Resebudgen för varje riksdagsledamot borde ligga på 50 000 kronor per år, snarare än 12 500 kronor. Det skulle stärka ledamöternas oberoende. Det skulle minska risken att de tackar ja till bjudresor. Och det skulle ge dem möjligheter att skaffa ett bättre beslutsunderlag. Merkostnaden skulle bli 13 miljoner kronor. En struntsumma i sammanhanget.

Mer läsning

Annons