Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kastar du skit, så kastar jag tillbaka

Annons
ILLUSTRATION: TECKNAR-OLLE

President Barack Obama har gjort det som hans företrädare George W Bush påstod sig göra redan 2003 – avslutat kriget i Irak. Detta avslut gör Obama nu, när de sista stridande amerikanska soldaterna tas hem.

För Barack Obama betyder det officiella krigsslutet att han har uppfyllt ett av sina vallöften och kan lägga mer kraft på nästa års stora projekt – att bli omvald som demokratisk president.

Hittills är det motståndarna som fått mest uppmärksamhet, alla dessa republikanska kandidater som fajtas med varandra för att bli utvalda till den sittande presidentens motståndare. Från landet långt österut från Washington, Sverige, har republikanernas valprocess liknat en såpa. De republikanska toppnamnen satsar för fulla muggar på att ta heder och ära av varandra.

Det hetaste namnet för dagen är Newt Gingrich, mannen som avgick som talman i representanthuset 1998 efter att ha fört en stentuff konfrontationspolitik mot sin demokratiska motståndare.

Gingrich är kontroversiell på många sätt, inte minst bland sina egna. En av hans medtävlare om posten som republikanernas presidentkandidat, Ron Paul, har betalat för en kampanjvideo som utmålar Gingrich som en korrupt girigbuk som skryter om att han säljer sig för pengar. Gingrich har inte bara lik i garderoben, utan en hel kyrkogård dundrar speakerrösten. Till saken hör att Ron Paul är en svuren motståndare till den politiska eliten i Washington.

Så låter det i USA – från en partibroder till en annan. Tänk bara om valet till ordförande i Socialdemokraterna hade haft samma tonläge. En Thomas Östros som sätter hela sin stab (nåja, han har väl några anhängare som kan offra lite gratistid) på att gräva fram ofördelaktiga saker om Håkan Juholt för att sedan trumpeta ut sina fynd – och sedan få samma tillbaka.

Det skulle vara att bryta mot all politiska etikett hos oss. Inte ens företrädare för andra partier skulle ta till sådana vapen. Det är i och för sig inget fel i att rota fram lik ur garderoben. Hos oss är det massmedia som står för grävandet och ibland får skäll från både politiker och väljare för att inte vara rumsrena.

Så olikt kan det vara. En skillnad mellan Sverige och USA är given. Hos oss handlar det om, eller ska handla om, partier och inte i första hand om personer. Presidentvalet i USA är den mest extrema formen av personfixering. Det är mannen – någon kvinna lär inte bli aktuell denna gång heller- och hans vandel som räknas och ska granskas ända in under kalsongerna. Visst räknas politiken också, som i detta skede bedöms mest i debattskicklighet.

Brist på talekonst fick en annan kandidat, Rick Perry, att sjunka som en sten i opinionsundersökningarna. Den ”glömske” Perry har tappat bort sig totalt i tv-debatter och är uträknad.

Valdeltagandet är lågt i USA jämfört med Sverige. En förklaring är att det är krångligare att rösta. Som präktig svensk blir man omtumlad av ”the american way” att föra valkampanjer. Är det riktigt seriöst, blir en försiktig fråga. För själva saken är blodigt allvar. Den som till slut vinner blir en av världens mäktigaste män.

Mer läsning

Annons