Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Libyen – värt ett försök

Annons
Inte bara miljarder. Det är inte antalet miljarder dollar som avgör hur det går för en ny libysk stat. På bilden: Libyska kvinnor firar avslutandet av fastan med den nygamla libyska flaggan som använts i upproret mot Gaddafis regim. Arkivbild: Alexandre Meneghini/Scanpix-AP

15 miljarder dollar frigörs för att bygga upp Libyen, efter den konferens som hölls i Paris på torsdagen. Men det är inte antalet miljarder dollar som avgör framgången för en ny libysk stat.

Det är förmågan att bygga upp myndigheter med trovärdighet, att människor kan vända sig till polisen för att få brott utredda, att affärsmän inte ska behöva muta myndighetspersoner för att få nödvändiga tillstånd och att landets oljeinkomster används för att höja levnadsstandarden för merparten av Libyens befolkning.

En gång i tiden handlade FN:s fredsbevarande operationer om att bevaka fredsöverenskommelser. FN-trupper skulle stå som buffert mellan stridande parter. En relativt enkel uppgift.

Under 90-talet blev det fredsframtvingande åtgärder. Irak tvingades lämna Kuwait. De bosnienserbiska styrkorna tvingades häva belägringen av Sarajevo.

På 2000-talet blev utmaningarna ännu större. Nu åtog sig det internationella samfundet att från grunden bygga upp – eller hjälpa till att bygga upp – nya stater. FN tog över administrationen av Kosovo. Efter den 11 september störtades talibanregimen i Afghanistan – och ett nytt Afghanistan skulle byggas. USA och Storbritannien bestämde sig för att störta Saddam Hussein och bygga upp ett nytt Irak. Nu har den diktatoriska regimen i Libyen slagits i spillror – och ett nytt Libyen ska byggas.

Den bistra sanningen är att det inte har blivit succé när världssamfundet – i olika konstellationer – har försökt sig på att ersätta en diktatorisk regim med något nytt och mer demokratiskt. I Kosovo blev det en smärre katastrof. FN-administrationen präglades av korruption och misskötsel. I Afghanistan pågår kriget fortfarande. När Saddam Hussein försvann blev Irak ett näste för terroristnätverket al-Qaida.

Fast å andra sidan: I Kosovo råder det i dag föreningsfrihet. I Irak har det hållits fria val. I Afghanistan har flickor rätt att gå i skola.

Och när världssamfundet drar sig undan från ansvar har det blivit ännu värre. Exemplet Somalia avskräcker.

Så svårigheterna till trots – det finns knappast några andra alternativ än att försöka.

En nyckelfaktor strax efter att en regim har fallit är lag och ordning. Plundrare ska inte få härja fritt. De som vill lyncha företrädare för den gamla regimen måste hejdas. Rebeller måste lämna ifrån sig sina vapen – eller integreras i reguljära styrkor.

Förhoppningsvis har de inblandade lärt sig något av Kosovo, Afghanistan, Irak och Somalia.

Mer läsning

Annons