Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många som inte gillar läget

Annons
Jämställt. LO vill ha en jämställdhetspott, bland annat för sina medlemmar i kvinnodominerade yrken. IF Metall säger nej och lägger sin kraft på industrins intressen. arkivbild: henrik montgomery/scanpix

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskar. I går kom statistik som visar att en utveckling i alla fall går åt rätt håll.

Medlingsinstitutets siffror noterar att den så kallat oförklarliga könsskillnaden i lön nu är knappt sex procent. ”Oförklarlig” betyder att det skiljer mellan män och kvinnor som jobbar på samma sorts jobb. Jämför man mansdominerade branscher med kvinnodominerade branscher blir skillnaden klart högre, över 14 procent.

Så värst oförklarlig är inte skillnaden. Arbetslivet präglas än i dag av att män ser män och att kvinnor är en avvikande sort som inte lönas efter förtjänst på samma nivå som sina manliga kolleger. Det är en enkel förklaring som inte desto mindre är sann.

Löner handlar inte enbart om pengar i den egna plånboken för var och en. Det är också en maktkamp på högsta nivå, en kamp om vems världsbild som ska gälla.

I måndags presenterade två fackliga storheter sina krav inför höstens avtalsförhandlingar. LO la fram sitt samlade bud, som förutom en procentsats innehöll en jämställdhetspott och en höjning av lägstalönerna. Inga sensationer i dessa krav.

Samma dag kom Industrifacken med sina krav som innehöll en något högre procentsats och höjning av minimilöner. Någon jämställdhetspott fanns inte med. LO-förbundet IF Metall är med i denna grupp och har alltså lämnat den förut heliga enigheten i LO.

Metallordförande Stefan Löfven gillar inte jämställdhetspotten. Den innebär enligt hans tolkning att lågavlönade kvinnor inom industrin får står tillbaka för krav från andra mer kvinnodominerade branscher som till exempel vård, med anställda som är organiserade i Sveriges största fackförbund, Kommunal.

Metall har valt att sitta i samma båt som andra fackförbund inom industrin tillsammans med tjänstemän och ingenjörer. Deras gemensamma världsbild är att industrin ska leda armadan av fackförbund och i förhandlingar med arbetsgivaren bestämma gränserna för de nya lönerna.

LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin tycker att Metalls ställning är ”tråkigt”. Det är milt uttryckt. I årets avtalsrörelse står det helt klart att Metall tillsammans med sina nya fackliga kamrater kapat åt sig tolkningsföreträde för vad som ska vara den fackliga världsbilden. Där ingår bland annat nej till jämställdhetspotter.

Industrifacken i sin tur är på kollisionskurs med arbetsgivarna. Något annat vore en sensation. Facken bygger sina krav på en stor dos historia och en mindre dos pejlande av den osäkra framtiden.

Svensk industri återhämtade sig raskt efter den förra lågkonjunkturen. Vinster och aktieutdelningar vittnar om att många industriföretag gick bra efter djupdykningen i världskonjunkturen. Nu vill industrifacken att de anställda ska vara med och ta del av de goda åren.

Samma dag som Stockholmsbörsen störtdök la facken fram sitt bud. Arbetsgivarna fick sin världsbild styrkt i blixtbelysning och valde att prata högt om den osäkra framtiden och om hur de fackliga kraven äventyrar de svenska företagens internationella konkurrenskraft. Och därmed jobben. De goda åren förpassades snabbt till sophinken.

Det är ett helt nytt läge nu, konstaterade Kommunals ordförande Annelie Nordström i måndags. Hon syftade på Metalls ”svek”. Enligt industriarbetsgivarna har Metall också ett helt nytt läge. Maktkampen fortsätter.

Mer läsning

Annons