Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svenskt Nato-uppdrag

Annons

Svenska flygplan på uppdrag över ett avlägset land. Planen lufttankas, i enlighet med Nato-standard. De spanar, identifierar mål och fotograferar. Därefter kommer flygplan från andra Nato-länder och bombar.

Hoppsan, där blev det fel. Inte ”andra Nato-länder”. Sverige är inte med i Nato. I varje fall inte officiellt.

När försvarsminister Sten Tolgfors talade på Folk och Försvars årliga konferens i Sälen, tonade han ner Nato-medlemskapets betydelse. Det är snarare det praktiska deltagandet som har betydelse. I klartext: USA uppskattar länder som gör praktiska insatser för säkerheten. Sverige deltar i fler praktiska Nato-operationer än många Nato-länder. Sådant skapar förtroende i omvärlden.

Det avgörande är alltså inte att skriva på ett papper där Sverige åtar sig att försvara andra Nato-länder.

När svenska flygplan skickades för att spana över Libyen, var det en insats som fick ett brett politiskt stöd. Till och med Vänsterpartiet gav sitt stöd i det första skedet. Att USA beskrivs som källan till världens ondska i Vänsterpartiets program är en sak. Men inte ens Vänsterpartiet kunde stå neutralt när Nato erbjöd sig att skydda civila i Libyen mot diktatorn Gadaffis styrkor, i enlighet med ett beslut i FN:s säkerhetsråd.

På måndagen talade Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt i Sälen. Han konstaterade att Sverige i högsta grad är integrerat i Nato. Han talade också om att Sverige och Finland skulle kunna sätta upp gemensamma förband, med den särskilda kompetens som de båda länderna har för ”arktiska” förhållanden.

Vi knyts allt närmare länderna i vår omgivning, även försvarspolitiskt.

Å ena sidan säger vi nej till Nato. Å andra sidan spanade svenska flygplan över Libyen, för att Nato skulle kunna bomba Gadaffis styrkor. Även Vänsterpartiet sade ja till det.

Så visst har det hänt något med säkerhetspolitiken.

Mer läsning

Annons