Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige bjuder emot

Annons

Fy och usch för denna klåfingrighet. Svensk fackföreningsrörelse har gjort gemensam sak med finansminister Anders Borg i sin kritik av EU-framstötar om att reglera lönebildningen.

Grönska, ostadigt sommarväder och kollektivavtal är sant svenska företeelser. Vid EU-toppmötet i fredags aktualiserades det sistnämnda. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barrosso och EU-ordförande Herman van Rompuy har ett förslag på hur den skakande europeiska ekonomin ska blir mer konkurrenskraftig. Det handlar om restriktioner på statsfinanserna, men också om löner.

Detta är verkligen ajabaja i Sverige, och för den delen även i andra länder. De tre fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco gick för någon vecka sedan ut med en samfälld protest mot propåerna från EU att reglera lönebildningen. I Sverige sköts lönerna av arbetsmarknadens parter. Regeringen och riksdagen håller sig borta. Inte ens minimilöner är lagfästa i Sverige.

EU-topparnas planer på gemensamma regler för löner närs av en förhoppning om att de europeiska ekonomierna ska bli mer konkurrenskraftiga på världsmarknaden. Lönerna ska följa produktivitetsutvecklingen, hävdar Barrosso och van Rompuy.

Det är i sig inte kontroversiellt. I varje svensk avtalsrörelse stöts och blöts hur många procent det finns för lönehöjningar. Det är många gånger ett annat sätt att uttrycka ökningen i produktivitet i den konkurrensutsatta svenska näringen. Det var länge sedan vi hade unika produkter att erbjuda och företag hela tiden anställde för att hålla jämn takt med en glupande efterfrågan.

Det finns en del i EU-förslaget om löneregleringen som säkert gillas av svenska arbetsgivare, den om lokala löneuppgörelser i stället för branschvisa avtal. Men det är inget argument för att frivilligt överge den svenska modellen.

Den svenska ekonomin är relativt stark i dag. Fack och arbetsgivare har genom åren stridit för sina respektive ståndpunkter. I det stora hela har denna kamp fört den svenska ekonomin framåt. Den solidariska lönepolitiken har satt press på olönsamma verksamheter, som tvingats lägga ner. Andra har kommit i stället.

Det finns ingen anledning för Sverige att ändra på denna modell.

Mer läsning

Annons