Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Toleransen för politikers misstag är låg

En förlust för Socialdemokraterna i Örebro. En personlig tragedi för Lars-Erik Soting. I värsta fall kommer Lars-Erik Sotings trassliga affärer även att skada det politiska systemet.

Annons

Det kommer att finnas väljare som anser att det är bekräftat att politiker är en samling fifflare, oavsett partifärg. Så det är inte bara Socialdemokraterna som har anledning att beklaga det som har hänt.

På fredagen kom ett officiellt pressmeddelande om att Lars-Erik Soting lämnar alla sina politiska och fackliga uppdrag. Han har tidvis fått lön både från sin arbetsgivare och från sina fackliga och politiska uppdragsgivare. Visserligen en begränsad summa, cirka 24 000 kronor. Men visst ser det illa ut.

Får en politiker inte göra ett misstag? Jo, men toleransen är låg. För några månader sedan fick riksdagsledamoten Johan Pehrson be offentligt om ursäkt för att han kört för fort. Ett lagbrott som miljontals bilister har gjort sig skyldiga till. Den missen ursäktas av de flesta väljare.

Men när det handlar om fiffel med pengar är toleransen nästan noll. Om något ekonomiskt fel inträffar vill det till att politikern kan förklara detaljerna. Är det troligt att det var ett misstag? Ja då kanske det går att sitta kvar.

Men Lars-Erik Soting väljer att avgå från alla sina uppdrag. Allmänintresset för en före detta politikers tidigare affärer är mindre än för en sittande politikers affärer.

En politiker bör hellre ta fram den egna plånboken än låta någon annan (skattebetalarna) stå för notan vid exempelvis krogbesök. Ursäkter som att ”vi har minsann jobbat hårt för kommunen” fungerar inte gentemot väljarna.

Hur ska en politiker undvika skandaler? Det finns egentligen bara ett sätt: se till att de aldrig inträffar. Och glöm inte att även privatlivet kan höra till det politiskt känsliga. Det är inte önskvärt att politikers privatliv fläks ut i medier. Men en politiker måste räkna med att även sådant som är privat någon gång kan bli offentligt. Och ju högre upp i hierarkin, desto större allmänintresse. En ersättare i fullmäktige i Kumla utsätts inte för samma granskning som ett kommunalråd eller en regeringsmedlem.

En politiker som vill undvika skandaler ska utgå från att en väljare står och tittar på allt han eller hon gör. Även sådant som är privat – och även sådant som är sekretessbelagt.

Mer läsning

Annons