Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre viktiga bokstäver i ett partiledarval

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

Det är tre bokstäver som gör ett socialdemokratiskt partiledarval speciellt: N, E och J – i just den följden.

Det sägs vara en del av den socialdemokratiska traditionen att inte förhäva sig själv. Men å andra sidan börjar valprocessen likna riddarna i Spamelot.

– Vi är riddarna som säger ”ni”.

Det blev Stefan Löfven som till slut sade ja. Men visst har valprocessen varit minst sagt märklig – även den här gången.

Socialdemokraterna är partiet som ingen vill bli partiledare för. Alla tänkbara kandidater säger ”ni”. Förlåt, jag menar naturligtvis ”nej”. Jo, jag vet. Morgan Johansson sade att han skulle tacka ja om han blev tillfrågad. Men han visste han inte skulle bli aktuell.

Håller Socialdemokraterna på så här, fortsätter partiet att framstå som en parodi.

Det var 1995 som det hela började. Vice statsminister Mona Sahlin berättade att hon ville bli efterträdare till Ingvar Carlsson, som just hade tillkännagivit sin avgång.

Det skulle hon inte ha gjort. Toblerone-affären exploderade rakt i ansiktet på henne. Hon hade varit oförsiktig med regeringens kontokort. Det skapade en upprördhet och gav ammunition till Mona Sahlins motståndare inom det egna partiet.

Med Mona Sahlin ute ur leken, började den socialdemokratiska valberedningen att leta efter en annan kandidat. Det var en självklarhet att den dåvarande finansministern Göran Persson var ett av de namn som valberedningen övervägde.

Men varje gång han fick frågan om han var intresserad svarade Göran Persson nej.

Det blev något av en ceremoni när Göran Persson träffade journalister. De ställde frågan om han ville bli partiledare. Och innan Göran Persson ens hann svara så visste journalisterna vad han skulle säga.

Till slut konstaterade Göran Persson att han hade fått frågan ett antal tusen gånger – och att diskussionen började lite torftig. På den punkten hade han rätt.

När det blivit offentligt att Göran Persson var valberedningens kandidat förklarade han varför han ljugit om sin ambition att bli statsminister. Det är, ansåg Göran Persson, valberedningen som har monopol på att ställa frågan om partiledarskap. Det är enbart inför valberedningen som det är okej att svara ja.

Då satte han normen.

Så nu har vi sett den ena efter den andra av ledande socialdemokrater svara nej på frågan om de vill bli partiledare.

Det här ställer till trassel. Bland dem som säger nej finns det en och annan som verkligen nej. Andra säger nej offentligt, men menar egentligen något annat. Det blir svårt för både allmänheten och medlemmar i det socialdemokratiska partiet att förhålla sig till besked som kanske gäller – eller så gäller de inte.

Möjligen är Socialdemokraterna på väg att införa en mer öppen process. Men det gick som det brukar när det är jobbigt att förändra saker:

– Det tar vi en annan gång.

Kapplöpningen i att säga nej kanske är bortglömd när det är val 2014. Men nejsägarcirkusen skapar goda förutsättningar för politiska satiriker även denna vecka.

Mer läsning

Annons