Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vändpunkten 2011

Annons

Om politiken är en boxningsring så har Socialdemokraterna legat utslagna mitt i ringen sedan hösten 2010. Så fort partiet har försökt resa sig, har det fått en ny käftsmäll – och har åter hamnat på golvet, med ett sårigt ansikte och blåtiror. Ibland har käftsmällarna kommit från de egna coacherna.

Men om några år kanske vi kommer att säga att omvalet i Västra Götaland och Örebro 2011 var vändpunkten – att det var då Socialdemkraterna började återhämta sig.

Omvalet i Örebro blev en stor framgång för Socialdemokraterna. Även vid omvalet i Västra Götaland gick Socialdemokraterna framåt. Detta trots att statsvetare talat om en ”läggmatch” för allianspartierna. Lågt valdeltagande brukar missgynna Socialdemokraterna. Den tendensen verkar vara bruten.

Fortfarande är Socialdemokraterna ett parti i kris, med en oklar politik. Det är fler än en bedömare som har skakat på huvudet över att Socialdemokraterna kräver ett stopp för den svenska insatsen i Libyen. Det förhållandevis försvarsvänliga och FN-lojala partiet, tar plötsligt ställning mot en FN-insats. Socialdemokraterna har gått från att fördöma regeringens skattesänkningar till att säga att skattetrycket är ungefär lagom, som det är i dag.

Men väljarna tar inte bara ställning för en konkret politik. De tar också ställning till till symbolerna. Partiledaren Håkan Juholt har talat om att barnfattigdomen måste pressas ner. Det är en symbol som väljarna har tagit till sig. Men det återstår att omvandla symbolen till konkret politik.

Valresultetet i Västra Götaland och Örebro är en påminnelse för allianspartierna att de inte kan ta regeringsmakten för given. När Socialdemokraterna går till val om tre och ett halvt år är det sannolikt en mer samlad rörelse än tidigare som dessutom inte är belastad av en allians med andra partier.

Om nu Socialdemokraterna äntligen rycker upp sig, är det bra för svensk politik. En regering behöver inte bara en riksdagsmajoritet som kan driva igenom den egna politiken. Den behöver också en opposition värd namnet. En opposition som åtminstone har en teoretisk chans att få regeringsmakten. En opposition som förmår att presentera alternativ till regeringens politik. Sådant tvingar regeringen att skärpa sig.

Mer läsning

Annons