Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gemenskap när vädret svek

När de kommer till brofästet vid Hammarsund har de ”bara” fyra mil kvar. Några svischar förbi rastplatsen, men många stannar till för att få service för både sig själv och sina cyklar.

Annons
Värmande massage. Anders Thernström fick hjälp av Hanna Gustavsson att få igång   blodcirkulationen i sin nerkylda kropp. I filten till höger sitter Arvo Lepik från Estland som, trots att han är oändligt trött, vill fullfölja sin sjätte Vätternrunda. BILD: Veronika Ljung-Nielsen

Annelie Dammander från Stockholm rättar till sin blommiga hjälm och rosa diskhandskar som skyddar mot det kalla regnet. Hon har stoppat lite i magen, bland annat välbehövlig saltgurka, och ska just ge sig iväg söderut. Detta är hennes första Vätternrunda och hon är glad. Annat var det mitt i natten mellan fredag och lördag när hon fick punktering på cykeln strax innan Hjo. Kompisen hade hon tappat bort och regnet började strila.

– Hur dum får man vara? Aldrig mer ska jag göra det här, tänkte jag då. Men sen hittade jag en spontan klunga med trevliga människor och när det regnade som värst fick jag ny kraft.

Malmöbon Thomas Cervin fick också punka, men väldigt passande just på bron alldeles innan rastplatsen. Nu får han proffshjälp i cykelverkstaden.

– Jag startade vid midnatt så regnet kom redan i Jönköping och har hållit i sig tills nu. Det är jobbigt att bli så blöt, jag har inte varit med om det tidigare och det här är tionde året, berättar han.

Regnet trängde igenom

I massagetältet sitter Anders Thernström och huttrar med en filt omkring sig medan Hanna Gustafsson gnor på hans rygg. Det är sjätte rundan han kör och han har en egen teori om varför han gör detta gång på gång.

– När jag tänker tillbaka på hur dj-ligt det var blir det vanliga livet jag lever lite lättare.

Det ihärdiga regnandet har trängt igenom kläderna på alla cyklister, trots regnkläder, plastponchos och sopsäckar. Uno Åkesson står och småhoppar på stället tillsammans med sina lika hoppande barn Johanna och Gustav. Alla tre från Nässjö.

– Känner du dina tår? frågar Johanna men Uno vill inte riktigt erkänna hur det är med den saken.

Han kör Vätternrundan för 17:e året. I år ingår det i den svenska klassikern som han gör tillsammans med Gustav och Johanna som en 60-årspresent till sig själv.

– Vi startade i strålande sol klockan 21.06 och de första 15 milen var behagliga. Men sen har det inte varit nån höjdare.

En del satsar hårt på att få bra tid, bland annat Johan Eriksson från Laxå. Han tränar i Tivedsskogarna och hade gott och väl 125 mil i benen vid starten. Målet att komma under nio timmar nådde han med en marginal på tio minuter.

– Jag stannade bara en gång i Karlsborg för att fylla på vatten. Det är ett sätt att testa sig själv, en utmaning och det är bra kul att komma i mål och ha lyckats. Nästa år vill jag klara det på 8:30.

Tappra. Vätternrundan var i år olyckligtvis mycket innehållsrik på både regn och kalla vindar. Men inte alla stannade vid depån i Hammar-sundet, några blåste förbi mot målet fyra mil bort.
Från Tyskland. Med tyska flaggor på kinderna kämpade Michail Ludwig, Sven Hallbauer och Uwe Mothes tillsammans. En speciell utmaning, konstaterade Sven om sitt första lopp.

Mer läsning

Annons