Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Varje människa är värdefull"

Prästen Mikael Mogren återkommer till människovärdet. När det är på tillbakagång i världen ser han det som kyrkans viktigaste uppgift att sprida budskapet att varje människa är värdefull.

Annons
Mikael Mogren älskar att vara på hemmaplan i Askersund, eftersom han träffar så mycket folk som han känner från förr.

Mikael Mogren har precis haft sommarlov från sin tjänst som lärare på protestantiska fakulteten i Paris. När NA träffar honom ska han snart lämna hemtrakterna i Askersund och Åmmeberg, där hans föräldrar bor på en gård, för att resa tillbaka. 

 De senaste dagarna har varit spännande, eftersom Mikael var en av kandidaterna till ny biskop i Linköpings stift. Nyligen avgjordes valet i en andra valomgång, och majoritet av rösterna gick till den andre kandidaten, Martin Modéus.

 – Jag kommer fortfarande att älska den regionen, och jag önskar Martin allt gott. Nu blir det inte att jag gör detta de närmsta åren, utan jag får fortsätta med det jag gjorde förut, säger Mikael om valresultatet.

Det innebär att han efter årsskiftet, när uppdraget i Paris är slutfört, återgår till sin tjänst som församlingspräst i Uppsala. Där har han jobbat sedan 2004 och han har sett som ett av sina främsta mål att öka besöksantalet på gudstjänsterna.

 – När jag började kunde vi ha mässa på söndagar utan att det kom någon. Nu är det sällan som det är färre än 100 på söndagarna. Det är mycket prat om avkristning i västvärlden, men jag ser också mycket påkristning.

Nyckeln till att få folk att komma till kyrkan är att satsa på barnen, tror Mikael. Att ge dem en speciell plats där de ser och hör. Där de inte känner sig utanför och uttråkade. För om inte barnen vill gå, så vill inte föräldrarna.

Hur det än är så menar Mikael att kyrkan behövs nu, mer än någonsin. Människovärdet är på tillbakagång, något han ser tecken på på flera håll i samhället. Guds budskap om att varje människa är värdefull, är kyrkans viktigaste uppgift att sprida.

– De stora samhällsbyggarna i västvärlden har alltid varit inspirerade av Kristus och intresserade av att få världen lite mer lik Guds rike. Det kan man aldrig riktigt lyckas med, men man måste ha siktet inställt på det. Vi kan aldrig acceptera underordning och orättvisor, och att människor inte är värda mer än ett par galoscher.

Människovärdet sitter djupt rotat i Mikael efter en uppväxt med en hjärnskadad bror. Brodern var självklar, och på alla sätt lika mycket värd, och skulle vara med på samma sätt, som alla andra.

Svenska kyrkan förvaltar också vårt största kulturarv, de många gamla vackra kyrkobyggnaderna. Eftersom kyrkan har en sådan särställning som organisation i Sverige har Mikael de senaste åren intervjuat partiledarna under Almedalsveckan i Visby. Det kan bli väldigt intressanta och djupa diskussioner, som kanske sätter avtryck i den förda politiken.

– Flera som jag intervjuat vittnar om att de efter vårt samtal tänkt vidare på de här frågorna, säger Mikael.

Under Almedalsveckan, liksom under debatter i Uppsala, har han också fört samtal med de som ingen annan vill befatta sig med, nämligen de högerextrema krafterna. Det har i Kyrkans tidning kallats ”Mogren-vägen”, att ta diskussionen och lyfta fram åsikterna i ljuset.

Att Mikael skulle bli präst var inte självklart. Efter skolan utbildade han sig till byggnadsantikvarie, på grund av ett intresse för gamla byggnader. Under högstadietiden i Askersund var han med om att grunda föreningen Bevara gamla Askersund (som i dag heter Föreningen gamla Askersund). Kanske var det lite ovanligt för en ung man att engagera sig så i hembygden, men Mikael tyckte det var roligt.

- Det var lärorikt och en bra skola för en 15-åring. Jag lärde mig framför allt att man kan gå samman för att påverka. Man behöver inte ha formell makt, men är man några stycken är det möjligt att förändra saker.

Det var först efter värnplikten som han bestämde sig för att det var präst han skulle bli, och Mikael prästvigdes 1996. Yrkesvalet har tagit honom över hela världen, och han har till exempel vikarierat som kyrkoherde i New York. Starka upplevelser fick han också hos byborna i Tanzania, som hade ett helt annat sätt att se på livet och världen.

– Det fanns en oerhörd livskraft. De katastrofer som drabbar Afrika skulle andra typer av samhällen aldrig klara. Exempelvis, när någon var sjuk stannade arbetet i hela byn för alla skulle vara hos den sjuke. Den där självklara omsorgen om människor ...

Mikael betonar att kyrkan är global, och det är en av de saker som fascinerar honom.

– Varje kyrka är ett lokalkontor i en rörelse som går runt hela jordklotet, där de fattigaste dör av svält. Men när vi delar bröd och vin, så gör vi det med dem.

Mer läsning

Annons